Solen bländar. Himlen lyser blå. Hela kroppen undrar vad detta främmande är, men njuter i fulla drag. Det är kallt, men ändå något vårigt över världen. Måste vara ljuset. Ljus.
Vi går där, svensklärarsystern, jag och min barnvagn. Systern försöker hämta sig från en elakartad influensa, jag försöker ignorera en gryende förkylning och barnvagnsbarnet är snorigt som få. Det är slutet av februari och vi letar ljusglimtar som himlen idag erbjuder i mängd.
Vi pratar ikapp, den ena mer lappsjuk än den andra. Vi pratar om allt möjligt, klart vi gör, men de där manusen kommer in i samtalet till slut, manusen som varit ute på vift i över fem månader och som sliter på den mentala och dentala hälsan, som min man brukar säga.
Helt utan att referera till de tre "T:na" (talang, tur och tajming) säger min syster:
"Som jag ser det är det bara turen som saknas. Det måste till lite tur. Allt annat finns på plats."
Tur. Om det kommer ner till tur (vilket det antagligen gör, om vi ska vara krassa) hur ska jag påverka det? Vad kan jag göra för att jag ska ha tur? Jag är ingen tursam person. Har aldrig vunnit på lyckohjulen på Liseberg. Förlorar konsekvent sten, sax, påse. Förlorar oftast spel. Jag har visserligen tur i kärlek och det kanske är detsamma som tur med förlag?
Men sen kom jag på det.
Vad säger ni om att jag tar och bokar in lite sådant som jag tänkt göra när jag hört från förlagen, redan nu? Jag tar och hittar ett datum när betaläsarna kan komma hit och äta den där grytan som finns med i boken bara för att det är trevligt att ses.
Och så bokar jag klipptid. Jag skulle ju inte klippa mig förrän jag hört något, var det sagt, men det hindrar mig kanske inte från att boka en klipptid. Vips så kommer det där telefonsamtalet, antagligen strax före jag åker till frisören. Eller hur?
2 kommentarer:
Ja, lev livet! Det där med "tur" är det svåraste som finns. Tror ju inte heller på sånt, men det är omöjligt att förhålla sig till att man inte kan påverka somliga saker. Med det sagt, låter det inte dumt att "kickstarta" händelseförloppet.
/A
Det är ju i situationer som ligger utanför vår kontroll som vi blir vidskepliga. Jag kan bli knäpp av det. Jag inbillar mig att de ska ringa om jag tar på mig samma klänning som jag hade på mig när jag skrev det och det eller gjorde det och det, som om det var ett tursamt plagg. Jag läser in tecken och omen överallt bara för att jag inte får någon reell information att lita på. Helt barockt.
Bortsett från eventuell vidskeplig sinnesförvirring börjar jag luta åt att kickstarta. =)
Skicka en kommentar