Idag har jag förlagsångest. Det har jag ibland, som opublicerad författare. Jag kan inte vara superoptimist hela tiden. Ibland slår realisten till och jag inser att statestiken talar emot mig. Så många som postar manus, så få ja att dela ut.
Anledningen är eftermiddagens diskussion med kära systern. Systern som heter nästan samma som bokens huvudperson, systern som var med den gången jag först skapade den här världen för över tjugo år sen.
Systern säger: Jag vill ha de här böckerna i min bokhylla. Nu! Förstår du? Jag har alla serier jag älskar, säger systern. Narnia, Sagan om Ringen, Twilight. Dina böcker saknas.
Sen frågar hon: Vad har du för plan?
Jag berättar min plan. Hon nickar. Sen säger hon att hon tycker jag ska speeda upp det hela lite grann. Jahaja.
Och när hon gått smäller det till. Förlagsångest. Än har jag inte hört från Rabén och Sjögren angående min Farbror Grå. Vad kan det tänkas betyda?
Hur gör man med en trilogi? Skickar första boken? Skickar alla? Skickar första boken och berättar att det finns fler? Vad ska jag skriva i följebrevet för bästa möjliga effekt? När Rabén och Sjögren, Bonnier Carlsen och Natur och Kultur tackat nej, vad gör jag då?
Ska jag bara kanske ge ut böckerna på egen hand, och hur skulle det gå till?
Ska jag kanske jobba på bageri resten av livet och strunta i alltsammans?
Nej. Det ska jag inte. Jag tror på mina böcker. Jag älskar dem! Det finns andra som också gör det, både barn och vuxna.
Så det så. Där hör du ditt stora, fula förlagsmonster. Jag tänker inte vara rädd för dig!
