När jag kliver in i vissa klassrum - och jag säger inte på vilket program dessa klassrum kan tänkas vara, det kan ni få gissa själva - då kommer jag att tänka på något som Flyn Rider säger i Trassel:
- Andas in riktigt djupt! Vad känner du? För mig är det delvis kroppslukt och delvis riktigt dålig kroppslukt.
Snart ska jag skriva om skrivande igen. Typ imorn. Har nämligen ett viktigt och nördigt resonemang kring styckeindelning som väntar på er oumbärliga respons.
Jamie Cullum, i en artikel om hur han tillbringar sin helg:
At any point on Saturday or Sunday, I might head into the music room to do some work because the ideas don’t stop coming just because it’s the weekend. I even get up in the middle of the night to jot down ideas or sing something I’ve thought of into my iPhone recorder. If something is really niggling away at me, I’ll want to shut myself away and get on with it for a while. On the whole, working makes me very happy so it’s never a bind, but if something isn’t going right, I get very grumpy. When I’m on tour, I always romanticise writing and forget that it’s actually very hard. I spend hours in a state of self doubt, banging my head against a brick wall and making a million cups of tea.
Känner igen allt från att spara ner idéer på telefonens recorder till banging my head against a brick wall.
Sådant är skapande, oavsett om det är musik, böcker, tavlor eller kjolar. Efteråt romantiserar jag gärna och minns stunderna när jag var very happy men sanningen är att det är svårt och det är inte säkert att trettio chokladbitar eller tio koppar te hjälper det där självtvivlet. Fråga min man om jag också blir grumpy. Jo tack.
Idag tar jag upp debatten: Synonymordbok, för eller emot?
Steven King ska ha sagt: Any word you have to hunt for in a thesaurus is the wrong word. There are no exceptions to this rule.
Vilses åsikt: bollocks, på ren brittiska (översätts skitsnack eller möjligtvis nonsens). Jag älskar synonymordboken!
Det är inte så att jag skriver mina böcker sittande inuti en lista med ord som liknar varandra i brist på språklig fantasi, men min erfarenhet är att det går ack så mycket fortare att hitta ordet jag letar efter, om jag slår upp tre-fyra ord som liknar det jag har på tungan men inte kan komma på. I mitt fall, handlar sökandet i synonymordboken till 97 % inte om att leta efter en synonym till ordet "ljus" eftersom jag redan använt det fem gånger på den här sidan, utan snarare att jag har ett ord som jag vill använda, men som ligger dolt bakom någon sorts spärr.
På samma sätt använder jag engelska ordböcker i jakt på svenska översättningar på engelska ord som jag på rak arm inte minns vad de heter på svenska (oftast finns det ingen översättning och då får man leta äkta, svenska uttryck och i värsta fall omskrivningar som kan fungera på vårt vackra modersmål).
Sammanfattning: För mig handlar det om att inte tappa tråden, att låta orden komma så fort som möjligt och så rätt som möjligt från början. I bästa fall ska text redigeras i minsta möjliga mån.På så vis skriver jag när jag skriver som mest och i de lägena är synonymordlistan guld. Den möjliggör att jag inte måste tappa fart bara för att jag fått hjärnsläpp ett ögonblick.
Att välja citat till Sagan om ringen-tävlingen var inte lätt. För att citera en annan favoritfilm, "I could no sooner choose a favorite star in the heavens". Men nu är det gjort. Citaten är från alla tre filmerna utan någon som helst ordning. Jag har fokuserat på repliker som används till vardags här hemma snarare än vilka som är mest kända.
Tävlingen går till så här: Kopiera citaten och klistra in dem i din kommentar. Före varje citat skriver du vem du tror sa det. Relevanta kommentarer kan ge bonuspoäng. Fuskare och googlare kan visserligen aldrig avslöjas, men får skämmas på sin egen kammare. Vinnaren föräras Vilses eviga respekt. Får vi tävlande med lika många rätta svar har jag naturligtvis en utslagsfråga.
Då kör vi.
1. It's the deep breath before the plunge.
2. Dark have been my dreams of late.
3. Not nearly frightened enough. I know what hunts you.
4. I am glad to be with you [...], here at the end of all things.
5. There is only one Lord of the Rings, only one who can bend it to his will, and he does not share power!
6. I would have you smile again.
7. What about second breakfast?
8. I do not doubt the courage of his heart, only the reach of his arm.
9. You've seen this before, haven't you [...]?
10. I am no man.
11. What about side by side with a friend?
12. A wizard is never late, nor is he early. He arrives precisely when he means to.
13. A diversion.
14. And why should your songs be unfit for my halls? Come, sing me a song.
15. I feel thin. Sort of stretched. Like butter spread over too much bread.
Som avslutning får ni se världens roligaste Sagan om Ringen-spoof som citeras lika mycket som filmerna här hemma. Dessutom lär den oss, som författare, vikten av att inte ha logiska luckor i våra manus.
En klok författare, James Michener, ska ha sagt: I'm not a very good writer, but I'm an excellent rewriter.
Varför säger jag detta just idag? Är det för att sporra kompisen som sitter i redigeringsträsket? Delvis. Är det för att klappa mig själv på axeln efter all (lyckad?) redigering jag ägnat de senaste åren åt? Absolut inte.
Det är för att förmå mig själv att börja skriva igen. Bara börja. Börja.
På vackert vis försöker jag förmedla följande budskap: Vilse, det måste inte bli rätt med en gång, men det måste bli något. Idag. Det måste bli ord på papper idag. Massor.
Annars kommer du snart att tappa förståndet och det finns det ingen som vill se.
Imorgon smäller det! Imorgon firar bloggen två år och inte med fest och tårta, utan med en stor, noggrann och ärlig utvärdering.
Jag antar att ni alla sitter på nålar i väntan.
Som en liten trevlig helg-present ska ni få ett skrivarcitat med er. Det var Lloyd Alexander som sa det (författaren till böckerna om Taran, samt Trollkarlen i trädet (ringer det någon klocka där, ni som läst The Night Circus?))
"Fantasy is hardly an escape from reality. It's a way of understanding it."
"Inga tillägg, hur briljanta de än är, kan förbättra ett verk i lika hög grad som nedstrykningar." - Lev Tolstoy
Förklara för mig: Var detta något Tolstoy sa tio år efter Anna Karenina kom ut och han insåg att den inte hade behövt vara 900 sidor lång, eller menar han på allvar att den var ännu längre från början?
Som ni kanske kan gissa har jag efter drygt hundra sidor kommit av mig i min ryska roman, när Tolstoy bytte från en intressant tråd till en ointressant tråd, samtidigt som det blev sol ute. Men jag ska läsa ut den. Jag är alldeles för nyfiken för att låta bli.
Citatet kommer från en god vän som älskar att läsa och tar sig tid att läsa trots ett fullsmockat liv med jobb, hus och fyra barn. Ett hem förfaller kring en god bok. Jag tycker att det låter mysigt. Det låter som en förälder som föregår med gott exempel för sina barn och visar hur viktigt det är att läsa. Att lite damm i hörnen inte är katastrof. Att läsa är en upplevelse man inte får missa.
Åh, vad jag älskar såna perioder. När man inte bara läser, utan läser en god bok. Sjunker ner i soffan och missar sin favoritserie för att man läser, läser långt in på natten. Läser när potatisen kokar upp, läser när riset blir klart. Läser i varje ledig stund tills man når sista sidan.
Då. Tomhet.
Ja. Då förstår ni ju att jag måste komma med min replik: prova då att skriva en bok. Fenomenet är detsamma: man missar teveserier, man tar varje ledig stund, men perioden varar inte några dagar, utan två-fyra månader. Sen. Tomhet.
I två år i streck har jag hållit på nu. Jag har färdigställt tre stora manus, ett av dem tre gånger. Och för vad? Ja, det vet jag ju inte än (kanske inte så konstigt att jag känner mig sliten?) I den andan skulle jag vilja uppmana mig själv att ta en liten paus från allt möjligt, facebook, blogg och skrivande, bara någon dag eller tre. Kanske sortera mina recept. Läsa högt för barnen lite mer. Göra något annat helt enkelt, för att skapa lite av den där åtråvärda balansen.
"Om någon säger 'röd' - namnet på en färg - och det är femtio personer som lyssnar, så kan man utgå från att det är femtio olika nyanser de har i sinnet. Och man kan vara säker på att alla dessa röda färger är väldigt olika." - Josef Albers (ur Kevins McClouds Inred med färg)
Det här är ett problem som jag är plågsamt medveten om när jag skriver. Därför tycker jag om att vara specifik. Jag är alldeles för visuell i mitt språk för att godta att min läsare ser fel sorts grön när jag säger grön.
Detta är en källa till oändliga bryderier, för hur beskriver man färg? I åratal har jag varit på jakt efter en färgbok som jag en gång såg på ett soffbord i ett hem jag aldrig satt min fot i igen, men denna bok var exceptionellt bra på att sätta ord på färger och förse mig med språkliga verktyg och användbara namn. Jag har aldrig hittat en bok som matchar den och söker jag i nätbokhandlar eller på biblioteket hittar jag antingen böcker om färglära, ett ämne i fysik och optik som jag inte begriper något om, eller inredningsböcker där färgerna har namn som 2020-G30Y och ska gå hem hos en tapethandlare.
Men när jag hittar riktiga namn på färger - absint, turkisk blå, pompeijisk röd, ljus umbra - så får jag ett nytt problem: vet folk hur de färgerna ser ut? Om jag säger pärlgrå, himmelsblå, purpur, azur, då har jag nog läsaren med mig, men i många fall kan det bli tetigt. Dessutom kan jag inte säga turkisk blå i en bok som utspelar sig i en värld där nästan ingen vet var Turkiet ligger.
Därför lämnas jag ofta till förklaringar. Med adjektiv och metaforer försöker jag beskriva just den här gröna färgens natur och hoppas att läsaren ska hänga med och inte störa sig alltför mycket på att färgen på klänningen tog upp så många ord i boken.
En vacker dag får jag väl en förläggare som drar mig i örat, men tills vidare kör jag på. Jag tycker om färger, jag är ingen svart-vit person med ett vitt ljust-och-fräscht-hem, och om jag säger att jag har målat dotterns rum lila så måste ni ju förstå att jag inte menar bebislila, utan en vacker, mjuk gredelin. Okej?
Svenslärarsystern påstår att någon aktad författare, hon minns inte vem och Google hjälper inte till, har sagt följande:
You want to be a writer? Follow these three advice:
Read Anna Karenina. Read Anna Karenina. Read Anna Karenina.
Någon som hört detta och kan säga vem och vad? Tips emottages tacksamt.
Tillsvidare har jag precis köpt den nyutkomna svenska översättningen av Anna Karenina med motiveringen "Varje generation ska ha sin översättning av de odödliga böckerna. Då är det sannerligen på tiden när det gäller Anna Karenina, som inte tolkats till svenska sen 1920-talet." (källa) Jag behöver knappast säga att boken är gigantisk och kommer räcka lääänge, men det var något trösterikt över att läsa de första sidorna och äntligen få veta vilken familj boken börjar i, efter den välkända första meningen: Alla lyckliga familjer liknar varandra, varje olycklig familj är olycklig på sitt eget vis.
Men det var inte bara svensklärarsysterns förtjänst att jag klickade hem boken från Bokus. Först och främst är det nog Anna Lovinds berättelse om hur boken räddade hennes liv och sen filmatiseringen med Jude Law och Kiera Knightly som kommer på bio i dagarna.
Men järnspikar, vilken bra författare jag ska bli nu.
En världsberömd författare som inte skrivit något på tjugo år och en ung redaktör som vill att han ska skriva igen. Scenen är ett ruralt Italien.
Filmen heter Shadows in the sun och är en av mina favoriter. Den är mysig och förutsägbar, men resan till det självklara slutet är mycket sevärd. Dessutom spottar författar-karaktären ur sig fantastiska skrivarcitat mest hela filmen, vissa med hög igenkänningsfaktor, andra med goda råd. Jag ser filmen en gång om året.
Jag ska dela ett sådant citat med er nu. Mitt favorit-skrivarcitat, om inte allra högst i topp så i alla fall topp 3. Det var ett citat som ekade i mig i flera år innan jag vågade prova och påbörjade den resa som går att följa på den här bloggen. Okej, det kommer från en film och inte från Hemingway, men jag kan lova att det är sant, för jag har provat.
Författaren har läst ett utkast till den unga redaktörens första egna manus. Hans råd är som följer.
You put a lot of effort into those pages. Have enough faith in yourself to let them go.
Jag säger det en gång till.
You put a lot of effort into those pages. Have enough faith in yourself to let them go.
Han föreslår helt krasst att han bara ska lägga undan alla de där sidorna! Vem fixar att göra något sådant? Hur gör man det?
Men det går. Jag har gjort det.
För mig betyder det att om en historia är bra, men berättelsen - hur den gestaltas - inte är det, så våga språnget och skriv helt nytt i ett tomt dokument. Ibland låser den gamla texten fast dig.
Följa det här rådet är just vad jag ska göra idag. De sista sju sidorna i kapitel 4 kommer antagligen må bra av att jag inte ens tittar på den gamla texten, utan bara skriver helt nytt.
Here goes.
Jag tror att jag har citerat det här förut på bloggen, men det tål att upprepas. Nu har ni dessutom källan.
För tillfället arbetar jag enligt följande citat av Maya Angelou:
“What I try to do is write. I may write for two weeks ‘the cat sat on the mat, that is that, not a rat,’.... And it might be just the most boring and awful stuff. But I try. When I’m writing, I write. And then it’s as if the muse is convinced that I’m serious and says, ‘Okay. Okay. I’ll come.”
Hon har fortfarande inte hört av sig. The muse, alltså, jag väntar inget besök av Maya Angelou.
Den där musan behöver lite mer övertalning. I'm getting there.
