tisdag 2 juli 2013

Synonymordboken

Idag tar jag upp debatten: Synonymordbok, för eller emot?

Steven King ska ha sagt: Any word you have to hunt for in a thesaurus is the wrong word. There are no exceptions to this rule.

Vilses åsikt: bollocks, på ren brittiska (översätts skitsnack eller möjligtvis nonsens). Jag älskar synonymordboken! 

Det är inte så att jag skriver mina böcker sittande inuti en lista med ord som liknar varandra i brist på språklig fantasi, men min erfarenhet är att det går ack så mycket fortare att hitta ordet jag letar efter, om jag slår upp tre-fyra ord som liknar det jag har på tungan men inte kan komma på. I mitt fall, handlar sökandet i synonymordboken till 97 % inte om att leta efter en synonym till ordet "ljus" eftersom jag redan använt det fem gånger på den här sidan, utan snarare att jag har ett ord som jag vill använda, men som ligger dolt bakom någon sorts spärr.

På samma sätt använder jag engelska ordböcker i jakt på svenska översättningar på engelska ord som jag på rak arm inte minns vad de heter på svenska (oftast finns det ingen översättning och då får man leta äkta, svenska uttryck och i värsta fall omskrivningar som kan fungera på vårt vackra modersmål). 

Sammanfattning: För mig handlar det om att inte tappa tråden, att låta orden komma så fort som möjligt och så rätt som möjligt från början. I bästa fall ska text redigeras i minsta möjliga mån.På så vis skriver jag när jag skriver som mest och i de lägena är synonymordlistan guld. Den möjliggör att jag inte måste tappa fart bara för att jag fått hjärnsläpp ett ögonblick.

Så låt höra. Säg emot mig!

7 kommentarer:

Elin of Kära Syster sa...

Nope, håller helt med.Det handlar inte om brist på fantasi (har man det ska man kanske ägna sig åt annat helt och hållet) utan snarare om kunna så många ord att det helt enkelt är omöjligt att hålla dem i huvudet samtidigt. Och varför ägna en halv dag åt att skaka fram det när man bara kan googla? (Eller slå upp det, om hemmet tillåter tunga volymer...)Jag förstår Mr King's mening men det funkar helt enkelt inte så...

Kära Syster sa...

Min lillasyster har redan sagt exakt vad jag skulle säga. Min egen tunga synonymordbok tror jag faktiskt existerar, men jag har typ inte sett den sedan jag fick den i så fall. Den ligger nog nedpackad i en låda. Men google funkar förvånansvärt bra, det med. Hade jag haft den fysiska boken att slå i, hade jag dock kunnat se vilka ord jag oftast använder, göra anteckningar i den och så. Det hade varit fint. Men inte desto mindre: Go Synonymordboken! Det som inte får plats i min hjärna, överlåter jag till dig...

/A

Lugn. Det ordnar sig. sa...

Jag förstår vad Mr King menar, men jag håller bara delvis med. Jag tror att det är med synonymordböcker som med rimlexikon; genom att bläddra i dem och se en massa "fel" ord kan man få inspiration till att hitta rätt ord, ett helt annat ord inom sig. Så funkar det för mig i alla fall. Jag slår upp någonting (inte så ofta men ibland) och genast tänker jag "nej nej, det där är ju helt fel, det är ju såhär det ska stå". Alla sätt är bra utom de dåliga. :-)

/Liv

Kära Syster sa...

För att inte tala om rim! Don't get me started.

/Elin

Vilse sa...

SÅ HÄRLIGT att få lite medhåll. Klart jag förstår var Mr King kommer från, på ett sätt. Jag kan skriva utan synonymordboken, det gör jag ju ibland, men varför skulle jag låta bli helt och hållet? Det är som att inte använda dator eftersom penna och papper fungerar lika bra. Verktyg ska väl användas?

Nu när du säger så där Anna om att anteckna i en fysisk synonymordbok på de ord som man slår upp ofta... Blir ju helt nipprig!! Varför har jag inte gjort det?! Vore värsta grymma skrivdagboken (för det är ju inte det här?). Jaja. Jag har ingen fysik bok. När jag hade word höll jag mig till F7knappen och numera är det synonymer.se

Håller även med om rimordboken. Oumbärlig källa till tankar.

Kära Syster sa...

Faktiskt uppstår samma känsla när jag bläddrar i ordböcker som när jag söker igenom rekvisitaförrådet på jakt efter prylar till inspelning: Man hittar sällan det man söker, men man alltid en massa annat. Så många inspirerande beståndsdelar, så många berättelser att berätta. Typ så.

/A

Vilse sa...

Ja. JA! Så är det. Man blir liksom fylld av både skrivlängtan och något som kanske liknar vördnad. Det är som att oändliga valmöjligheter kikar fram ur sidorna.