har jag lovat sjunga på begravning i morgon, så har jag.
I min åsikt var det därför en dåligt vald dag som min kropp bestämde sig för att påminna mig om att jag har en kronisk sjukdom. Utsikten från min säng är åtminstone distraherande när man har världens tunnaste laptop som sällskap och från köket luktar det hämtmat. Ljudet av kärlek hörs i stegen upp för trappan när mannen i mitt liv bär upp smakportioner, precis som förr, under de mörka åren.
Idag kan jag inte sitta upp. Imorgon sjunger jag Bred dina vida vingar och min man bär vit slips. Hoppas jag.
3 kommentarer:
Neej!! Inte vara sjuk. Det är sommar och du ska njuta utomhus med din familj. Hoppas verkligen att du kan stå på benen imorn. Inte för att det är roligt med begravning utan för att jag vet att du vill vara där.
Krya på dig. Kram
Vad trist! Krya på dig...
/E
Tack hörrni. Det var inte vackert, men det släppte tack och lov. Jag mådde inte bra i bilen dit, men det blev bättre och sen kunde jag ta det lugnt och äta igen. Många tackade för sången och begravningen var både jättefin och annorlunda.
Släkten firade en man som gått i mål och nu återförenades med sin hustru efter arton år isär. Man var mer glad för hans skull, än ledsen av saknaden. Stämningen var familjär och avslappnad, och talen från samtliga barn till den hädangångna var lika roliga som respektfulla och de fyllde mig av tankar kring släkten, generationer och arv. En fin dag, under strålande sol.
Skicka en kommentar