Det här var på den tiden då jag bodde i Göteborg i en lägenhet i betongen. Det var sommar och av den varmare sorten och mina föräldrar var i USA en månad. Under den där månaden huserade jag och tre av mina fyra syskon vårt föräldrahem för en vecka tillsammans med alla våra respektive och alla våra ungar. Minns inte hur många blöjbarn det var under ett och samma tak den gången, men det var många. Vi turades om att laga middagar till hela stora gänget och vi fick äntligen chansen att umgås på kvällarna när barnen sov istället för att sitta och uggla var och en hemma hos sig.
Den där veckan passerade och vi turades sen om att passa huset och dess post och blommor. Min familj bodde där någon extra natt här och var under semestern för att ha nära till stranden och olika utflyktsmål. Jag var där med min bästis.
Men underliga saker hände. Ibland när vi kom dit låg det tvätt i maskinen. Vem har tvättat? Nästa gång någon annan kom, hade tvätten hängts upp. En annan gång stod det lådor med böcker i hallen. Vems var det? Vi kom för att vattna blommorna, men det var redan vattnat. Vi satt i köket och tryckte i oss kladdkaka en sen natt och någon kliver plötsligt in genom bakdörren. Vem sjutton är det som har nyckel utöver oss fem syskon?
Till slut redde allting ut sig. Allt fick sin förklaring. Min pappa hade tydligen gett husnycklar till grannungar och barndomskompisar för att vattna vid de tillfällen då vi, hans barn, var iväg på egen semester. Missförstånd uppstod, planer ändrades, och vips så var krukväxterna väldigt, väldigt vattnade, av fler personer än en och ingen visste om de andra.
En dag kom bästisen ner till huset med sin dotter och jag berättade om allt som hänt, alla galna historier som utspelat sig i det där huset på grund av alla okända nycklar som var i omlopp. Hon skrattade gott och kisade upp mot solen från altanen.
"Det är så bra att det skulle kunna bli en bok," sa jag.
"Så skriv en då," sa bästisen.
Och då gjorde jag det. Vi kan kalla den för Boken om Huset och den har aldrig fått möta världen. Inget förlag har fått den och den har legat på hårddisken, orörd och underbart mysig i fler år än jag vill tänka på. En annan har ju gett trilogin företräde.
Tills nu.
2 kommentarer:
Det låter spännande! Och jag tror (helt opartiskt) att det är bra att byta lite mellan projekt. Jag tror de berikar varandra. Kanske kan du komma tillbaka till din trilogi sedan, efter att du färdigställt Boken om Huset? Kanske kan du då se den med nya ögon, och lätt som en plätt se vilka småjusteringar som behöver göras för att få berättelsen att bara lyfta? Men alldeles oavsett så låter det här som ett jättekul projekt.
/Liv
Tack! Jag känner mig riktigt peppad nu. Den ska ska fixas, skickas in, och sen återgår vi till trilogin, som alls inte är glömd eller ratad. Tvärtom. Jag tillbringade förra veckan och helgen med att plöja sista boken och älskade den mer än någonsin, så allt känns bra.
Som det ska.
Skicka en kommentar