Minns ni min väninna E, kompositören? Det här är hennes son. Han går på gymnasiet. Han drömmer om att göra filmmusik. Stycket han spelar är ett av många han skrivit själv.
Jag lyssnar om och om igen och dalar längre och längre ner i skrivarmode.
Christopher, jag är och förblir ditt största fan.
Vill ni ha mer? Det här är från förra året. Stadigare kamera och vackrare instrument. Lika förtrollande musik.
2 kommentarer:
Man kan ju lugnt säga att han har det!
/E
Men eller hur?! Och inte bara det, han är dessutom blygsam och tonårsosäker på sin talang. När jag säger till honom att jag älskar hans musik, tittar han ner i marken och försöker dölja sina smilgropar medan han helt på riktigt tror att jag bara är snäll. Ojojoj.
Skicka en kommentar