Lianne och jag ska göra bokmässan!

Den korta historien: Jag ska på bokmässan! Jag ska ha egen monter i år. Med monterpersonal! Och inte vilken monterpersonal som helst, utan en sedan många år mässvan sådan. Var jag står någonstans? Jo, i A04:26, bland barnböcker och fantasy, precis där Lianne hör hemma.

Den långa historien: Föreningen som jag stod med förra året skulle inte ha någon monter i år. Så deppigt. Hela våren kändes det trist att missa mässan, denna ypperliga plats att möta nya läsare och nätverka och bara ha roligt. Men budgeten kändes ansträngd tyckte både min halva och andra halvan av förlagets styrelse.

Men så var det en etablerad deckarförfattare som skrev till mig i somras. Hans fru köpte min första bok till deras barnbarn förra året. Det var första gången vi träffades, men tydligen hade författaren i fråga läst den här lilla Vilse-bloggen och visste vem jag var. Så nu i somras, när mässan kom på tal, uttryckte han att han så ser fram emot att träffa mig igen på mässan och köpa del två i serien till barnbarnet, eftersom grabben i fråga tyckt så mycket om del ett.

Och så stod jag där. Monterlös. 

Det dög inte. 

Diskussioner påbörjades.

Inspiration flödade. Idéer föddes.

Styrelsen övertalade sig själv.

En monter bokades bakom kulisserna. En liten en, men funktionsduglig och mysig som bara den.

Utan vidare, skulle Lianne och jag plötsligt till mässan igen, men nu i den form och på det sätt som vi själva vill och trivs med.

Läs mer HÄR och kom för allt i världen förbi och hälsa! Ni hittar mig som sagt i A04:26 alla fyra dagar.

När Lianne mötte mässan för första gången förra året
I år blir det med TVÅ böcker

Enligt lektörens råd

sitter jag nu här och slappnar av allt vad jag orkar. Åh, vad jag slappnar av. Redig som man är bygger jag ut det där stycket som han tyckte kunde få två-tre meningar till och råkade dessutom få med en åsikt av bara farten, något han också efterlyste.

Jodå. Slappnar av och mjukar upp språket, det är vad jag gör. Blir görbra faktiskt. Lite likt nya, älskade berättarrösten i trilogin stundvis, men jaja, det är väl så jag låter dådå.

Men när jag inte sitter med dokumentet slappnar jag inte av. Då skickar jag ansökan till rektorn och skickar det där mejlet till den där mejladressen som jag fick på bokmässan till den där personen som jag tror kommer gilla mig. Ni förstår att av alla fynd jag gjorde under helgen, är min käraste ägodel just det där bokmärket/visitkortet som jag suktat efter.

Mm.

Men nu kommer Busan, tre och ett halvt år gammal, tittar på mig och säger:

"Mamma, nu färdig borstat håret. Nu spänne. ALLVARLIGT?!"

Får väl sätta i hårspänne dådå. Men mitt manus...

Bokmässan summering

Hade en lång lista på folk att träffa, montrar att inspektera och böcker att klappa på.

Har betat av rätt bra. 

Vissa hopp har falnat, men än inte dött

Vissa hopp har tänts.

Några kontakter har knutits, men kanske inte så många som andra lyckades med.

Är inte så bra på mingel. Än. 

Övade i alla fall.

Var med på en pitch och en lektörsläsning

den ena mycket skum

den andra givande.

Ruvar på tankar 

Väger åsikter på guldvåg

Framför mig ligger en spännande deadline.

Innerligt tacksam för goda vänner.

Och där kröp stora dottern ner i sängen och kräver att få höra ett avsnitt ur boken vi läser. Bara ett. Ur min bok. Vi är i slutet och den oväntade upplösningen väntar.

Okejdå. Bara ett. Det är nog vad jag och min begynnande förkylning behöver.

Efter det väntar sömn följt av hårt, flitigt arbete. Bokmässan har stängt, men är alls inte över. Jag kan fortfarande blunda och uppleva lysrören, muntorrheten, surret, böckerna och folket. 

Jag vinkar ditåt och säger som Roy:

Hejdå mässan. Vi ses imorn. Eller nästa år.

Fest på hemmaplan

Färdig!

Nu är huset redo att ta emot gäster.

Jag har städat, men inte gjort mig till.

Inte moppat, inte plockat bort varje liten posthög.

Genom huset färdas min favoritdoft: gryta.

En av många fina saker med bokmässan, är att långväga vänner har anledning att komma till stan. Hit där jag bor till vardags. 

Nu ska jag belöna mig för gott utfört arbete med en stund vid pianot.

Välkommen.

Bästa bokmässepeppet

Jag vet inte om ni läste Emily-böckerna när ni var fjorton, men det gjorde jag. Emily hade sin skollärare Mr Carpenter som läste allt hon skrev och sa att hon led av adjektivsjuka och kom med annan konstruktiv kritik. Mr Carpenter var en av de mycket få personer som uppmuntrade Emily att skriva.

Idag träffade jag en man som visserligen aldrig stått mig så nära som Mr Carpenter, men ändå är det närmaste jag har en sådan: min gymnasielärare i tillvalskursen "Skapande skrivande".

I tjugo minuter pratade vi förlagsbranschen, utgivning, frilansjobb och bokmässa. Om att skribenter och författare nuförtiden måste synas och höras så mycket, att det inte räcker med att kunna skriva bra böcker. Man måste kunna sälja, marknadsföra, ha tid att finnas där det händer.

Han har sagt upp sig från sitt jobb som lärare i svenska (faktum är att jag ringde rektorn i måndags i jakt på ett långtidsvick för hans tjänst) för att skriva. Han berättade om artikeln han har med i Språktidningen och andra artiklar i andra tidningar, vilka nummer allihop är med på bokmässan. Han är med på framsidor och på bild och han pratade om att han var inte lika nöjd med artikeln nu som när han skrev den i våras, att redaktionen flyttat på hans roliga inledning.

Han pratade med mig som med en annan vuxen, inte en gammal elev. Han pratade med mig som om vi brukar prata förlag med jämna mellanrum, trots att jag inte träffat honom på åratal.

Jag har förstått att jag är en av de elever som han minns. Han ifrågasatte aldrig huruvida mina böcker borde ges ut, han bara talade om vägar att gå för att nå målet. Han frågade vilka montrar jag skulle besöka, kanske kunde vi ses i vimlet på fredag, sa han.

Åh. Att träffa Mr Carpenter just idag, gav syre åt en redan flammande eld. Jag är taggad!

Men så mycket roligt de hittar på!

Bokmässeveckan: plan och upprop

Dra på trissor, nu är den här: Bokmässan! Nu följer ett antal hysteriska, roliga dagar.

Imorgon onsdag: Vicka på skolan (yay!), köra dotter till pianolektion, vara med på stora dagen på barnens skola och grilla korv/kränga fika. Kom ihåg: Baka fika att skänka till skolan.

Torsdag: Städa huset gästvänligt, laga mat, avsluta med manusträff/tjejkväll. Kom ihåg: Köp ostar. Kanske baka äpplepaj också?

Fredag: Utvecklingssamtal på förskolan. Gå på bokmässan med svensklärarsystern. Hälsa på väninnan E i monter och mumsa choklad, Hälsa på hos Hoi. Debutantbloggsmingel, pitch, äta ute efteråt i finaste sällskap och sakna den som fattas. Kom ihåg: Boka bord, välj klänning, köp strumpbyxor. (Jo, tror jag måste ha klänning på fredag.)

Lördag: Åka ut till sommarhus vid havet och träffa kompisarna från gymnasiet på årlig träff över obscena mängder fika och godsaker. Kom ihåg: Välj klänning. Gör knytkalassallad. Öva in repliken: Vad roligt att din sambo kommit ut med en bok i år, får jag titta? och låt trovärdig. Undvik frågor om egna, uteblivna förlagsframgångar. 

Söndag: Gå på bokmässan själv, i egen takt. Se allt. Ta in allt. Köp böcker. Hälsa på E igen och tigga mer choklad. Kanske träffa bästa skrivarkompisen på eftermiddagsfika någonstans och pusta ut. Kom ihåg: Prata med de där förläggarna som sitter på manus och få dem att förstå vad som är det enda rätta. 

Okej. Då är jag redo.

Och nu: ett litet upprop. Kommer vi ses där?

Dåså. Då vet jag precis.

Angående pitch på bokmässan:

Livsberättelser, romaner, människoöden. Berörande böcker.

Oookej. Av alla böcker jag har på min repertoar låter det som att Boken som Ligger på Lut hade varit den bästa att pitcha.

Synd att den inte är skriven än.

Får väl ta relationsromanen.

Fast inga böcker berör som trilogin, men den kommer jag aldrig lyckas sälja in. Tror inte de ger ut ungdomsböcker ens.