fredag 28 februari 2014

Prokrastinerar lite

Har bara dagar av redigering kvar innan redigeringspaus. Vill få gjort allt på min lista eftersom det känns fånigt att Redaktören ska lägga tid på att säga till mig att fixa sånt som jag redan tänkt fixa. Hela veckan lång har jag stulit mig tid och min bästis säger att det är okej att barnen ser på teve när jag jobbar eftersom det inte alltid ser ut så. Jag har ju inte alltid veckor som denna.

Nu har jag kommit hem från jobbet, gett barnen mellanmål och kramat och pratat. Barnen har gått upp. Jag sitter med min dator. Jag skulle kunna få gjort massor. Men jag gör inte det.

Istället pratar jag med min bästis (vilket visserligen var long overdue), och funderar över världshistoriens läskigaste och bästa twist på t r e d j e boken i serien. Jo. För det är ju så aktuellt att jag funderar på det just nu. Men idén kom när jag diskade efter mellis (som idéer gärna gör) och nu kan jag inte släppa den. 

För att rensa hjärnan (eller nåt) kollade jag twitter istället och läste en så rolig grej som min idol Martina Haag skrev att jag vart tvungen att reposta den och dessutom kommentera och tagga hennes syster.

Så nu har jag ångest. För att jag twittrat Martina och Bea samtidigt. 

Jag tror inte att jag är riktigt normal.

Men nu ska jag redigera. Jepp. Jag måste fixa efterdyningarna av borttaget material så att boken stämmer. Känns väsentligt. 

Ska bara trycka i mig ett paket sesamkakor till.

tisdag 25 februari 2014

Får man resa flaggor?

Hjälp!

Jag har en livsviktig fråga: får man lov att resa flaggor i en barnbok? På något sätt tycker jag att det är en barnboksmarkör, men jag kanske bara lurar mig själv. Det kommer kanske störa livet ur folk.

Kort bakgrund: Originalversionen av Ljus som varit dolt berättades av någon sorts allvetande berättare, dvs mig. Ibland var jag bara en kamera i rummet som berättade vad som hände, ibland gick jag in i huvudena och redogjorde allt möjligt som tänktes därinne. Hur som helst blev det för pratigt och numera berättas historien helt och hållet av karaktärerna själva i den teknik som GRR Martin så vackert kallar för mosaiktekniken: genom att få se lite ur allas perspektiv får vi helhetsbilden. Han menar att det är en moderniserad allvetande berättare.

Men. Ibland kliver jag fortfarande fram ur skuggorna och säger något som bara jag vet. Något som karaktären som berättar inte har någon aning om. Jag reser en liten flagga och säger till läsaren: titta här, nu händer det nåt.

Får man det? Det är inte ofta. Men det finns där. Jag vill nog inte ta bort alla, för vissa funkar väldigt väl, men frågan är om fenomenet stör eller lyfter, rent principiellt (eftersom det blir svårt för er att säga nåt som inte läst boken.)

Tankar?

måndag 24 februari 2014

Kramar till hela världen!

Något hände. Något litet som kändes stort.

Jag skrev ner alltsammans ur hjärtat för att ge det till er. 
Efter noga övervägande har jag beslutat spara texten för att istället lägga den på Debutantbloggen natten till tisdag.

Vi ses då.

lördag 22 februari 2014

Sena tankar, stora tankar

En vecka borta från manus. En vecka av förlagsfix. 
Tryckerier i det oändliga, lager och distribution.

En kväll av högläsning för dottern. Fjärde boken nu. 
Spännande. Tår i ögat.

Sent. Tidig morgon med jobb, sena kvällar med tryckerier. 
Så trött.

Nu. Orden kommer till scenen som hakats upp. 
Skriver början, känns bra.
Sen. Tvärstop. 
Tanke kring konflikt stiger likt heliumballong.
Förändrar allting. Lite för mycket.
Klockan är efter midnatt.
Ögonen vill sova.
Bara en vecka kvar till redaktören, måste få ordning. 
Måste reda upp nya idéer och gamla problem.
Måste också sova.

Snälla mannen, kan jag få ledigt imorgon från familj och ansvar och bara skriva?
Vet inte. Man får se.

Men typsnittet är valt. 
Märkligt hur något som varit oöverstigligt blir självklart.
Gnutta hopp.
Gonatt.

torsdag 20 februari 2014

Hur ser fantasy ut?

Veckans förlagsuppgift: typsnitt till titeln på bokens framsida. Ljus som varit dolt. Den boken. Min bok.

En grym sajt har jag hittat med fantasyfonter och i samråd med betaläsare, läsglada elever och grafisk formgivare försöker jag komma fram till något.

Eftersom bilden på omslaget föreställer en flicka tänkte jag att det vore bra att könsneutralisera omslaget genom att inte ha ett alltför gulligt typsnitt. Välja ett som säger: "Den här boken kan vem som helst läsa som gillar magi och mysterier, eftersom alla kan läsa böcker med kvinnlig huvudkaraktär." Ni förstår precis, eller hur? Ett sånt typsnitt är jag ute efter.

Vissa typsnitt som jag gillar har bara versaler och vissa anser att det måste finnas gemener. Jag vet inte om jag håller med. Vissa typsnitt ser för medeltida ut - min bok är inte klassisk fantasy, utan modern portalfantasy med folk som går i jeans och slåss med svärd. Vissa är för snirkliga, andra för lite snirkliga.

Mina kriterier är som följer:
Nummer ett: det måste vara lättläst. Ett barn ska kunna se vad det står utan att tro att U är ett A. Tydligt, alltså.
Nummer två: det ska andas fantasy. Halva genrebudskapet ligger i titelns utformande. Magi, men inte medeltid.
Nummer tre: det ska gärna ha bokstäver med förlängda streck som drar tankarna till ljusstrålar.

Lättläst, fantasy, ljus. Det var väl inte så mycket begärt?

Annars kokar jag chili, jobbar på skolan (ny tjänst!) och hummar på min nya barnvisa med hela sex verser. Den är så bra! Börjar tro att jag har en inre Povel Ramel att plocka fram och göra visböcker med.

Och jo, jo - jag tror att jag spikat baksidetexten! *lättad*

torsdag 13 februari 2014

Vilses läslista

När manus gått till redaktör har jag två veckor på mig att läsa böcker. Listan på vad jag längtar efter börjar bli lite väl lång...

- Läsa ut Expeditionen. Måste veta hur det slutar!
- Läsa Förr eller senare exploderar jag. Det funkar inte i längden att jag rekommenderar en bok till varenda elev och sen inte har läst den själv.
- Läsa Wallflower, för att något med den bara tilltalar. Bortkomna tonåringar har vi alla varit.
- Läsa Americanah. För att jag älskar stolta, afrikanska kvinnor med ett sunt utomstående perspektiv på amerikanska rasfördomar och för att Chimamanda är det snyggaste namnet på länge.
- Och bergen svarade. Köpte den för länge sen, men börjar ju aldrig. Antagligen för att jag inte klarade av att läsa ut Tusen strålande solar. Någon som läst och kan säga om den här är lika hemsk?
- Nåt franskt från Sekwa. Har än inte valt vad, men något vill jag ha. Älskade det förra jag läste. Det är något med fransk berättarteknik som är uppfriskande likt kallt vatten.

Och det är nog bara toppen på listan, är jag rädd. Måste avlägga något sorts "läsa fastän jag skriver"-löfte. Kommer aldrig lyckas annars.

För övrigt håller jag på att tänka om angående tryckeri och distribution. Baksidetext-utkast finns och slipas. Ny tilltro på hela Vilse-förlag-projektet gryr.

onsdag 12 februari 2014

Svettigt och roligt

I bilen på väg till centralen i söndags eftermiddag, frågade min goda vän Anna vad jag hade för mål för veckan. Jag pratade redigering och när jag var klar sa hon (något i stil med): men du har inga förlagsgrejer du ska ta tag i?

Eh... Nä?

Det sanna svaret är: jo, det är klart att jag har. Det är sånt jag pillar med hela tiden. Letar information, ställer frågor i förlagsgrupper jag är med i, planerar, funderar och räknar utgifter. Min man och jag satt igår kväll och försökte registrera firmanamn till exempel. Sånt håller man ju på med, men hur mycket får man gjort på ett sportlov?

Idag har jag mina sportlovslediga barn hemma + två kusiner som sovit över. Vilse-Hanna är upptagen alltså. Detta till trots hamnade jag i en lång förlagsgruppsdiskussion kring lager och distribution och PoD vs. tryckt upplaga, samtidigt som telefonen ringde.

Det var min bror. Vi kan kalla honom min fantasybror (eller brädspelsbror eller medeltida-fäktnings-bror eller bara världens-bästa-storerbror) och trots att telefonsamtalets syfte var en kort, praktisk fråga gick det ju inte att hejda mina tankar kring bokvideo, Swecon, bokhandelsigneringar och framtida världsherravälde.

Samtalet varade länge. (Jag blir alltid svettig i ena armhålan när jag är i telefon länge.) Men vilka fantastiska grejer som sades! Vilka löften jag fick. Vilka bra idéer som kom upp.

Så Anna för att svara på din fråga från bilen igen: Jag har spikat en idé om baksidetext! Det är ett stort steg fram (ska blogga om min baksidetextskräck på Debutant någon gång i framtiden). Jag har också ordnat en kontakt mot SF-bokhandeln och spikat manus för bokvideo.

Inte fy skam, för en hysterisk hemmaförmiddag? Det rör sig govänner, det rör sig! Inte konstigt att jag är så svettig.

lördag 8 februari 2014

Lite som en fransk film.

Fransk musik och hemmagjord müsli. 
Nybakt bröd som kalljäst över natten. 
Finaste vännerna

Det blir ingen shelfie med väskan eller hyllning till det kärleksfulla omhändertagandet (de mötte mig vid spåret, de köpte Kullamust och min sorts te!) för nu ska här skrivas. Stämningen i denna lägenhet någonstans i norra Stockholm, tycks stå under en magisk kreativ förtrollning. Orden vill ut.

Målet: två omskrivna scener före mellis.

fredag 7 februari 2014

En skälvande timma kvar

... sen har jag lämnat Busan hos barnvakten och promenerar med min nya väska Bea i släptåg mot årets första skrivarhelg. Refeber? Jodå.

I ett svagt ögonblick tänkte jag att jag kanske skulle posta något sorts "nu är jag på väg"-foto så här före avfärd, men sen kom jag på bättre tankar.

Så istället för någon fjortisaktig selfie får ni här en shelfie:


Jag ger er: weekendväskan Bea vid bokhyllan Billy hemma i mitt vardagsrum. Snart kommer hon befinna sig vid en helt annan bokhylla. Kanske en bokhylla nära dig.

Beas innehåll:
klänning och kofta enligt överenskommen klädkod.

Mest onödiga innehåll:
en extra scarf. Var och en förstår ju att jag inte kan ha på mig två stycken samtidigt. Varför en extra?

Mest vitala innehåll:
laptop med manus.

Okej. Nu säger vi adjö och på återseende. Jag har en bok att redigera och vänner att krama.

tisdag 4 februari 2014

En luddig gräns

Hur många gånger kan vi använda ett ord innan det blir för många? Idag leker jag svensklärare på Debutantbloggen.