som sitter i tår och hjärta
Det är en beständig flod, som flödar fram
omöjlig att hejda
Det är ett kärleksförhållande att förlora sig i
utan det lämnas jag vilse
Det är en tillflyktsort, en plats att gömma sig
dit smärta aldrig kan nå
från ohälsa och sorg
Det är ett vadställe till min själ, en mynning
vars frukt är olikfärgade delar av mig
Det är en drog, som slungar mig upp i himlarna
och var dag bär önskan om mer
alltid mer
Och jag undrar varför jag skriver?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar