Jag älskar mina barn. Mina barn älskar att gå till ishallen. Här är paradoxen: jag älskar inte att skicka iväg mina barn till ishallen.
Gå upp extra tidigt och koka varm choklad, tjata sig blå om sockar och hjälmar och skidvantar, tina bullar, skära päronbitar, skriva på lappar, tjata lite till medan barnen tjatar på varandra om laktosfri mjölks varande och inte och hur man bäst knäpper fast hjälmen på ryggsäcken och vem som ska bära skridskoväskan till skolan. Mamma blir knäpp.
Gå upp extra tidigt och koka varm choklad, tjata sig blå om sockar och hjälmar och skidvantar, tina bullar, skära päronbitar, skriva på lappar, tjata lite till medan barnen tjatar på varandra om laktosfri mjölks varande och inte och hur man bäst knäpper fast hjälmen på ryggsäcken och vem som ska bära skridskoväskan till skolan. Mamma blir knäpp.
Borde gått och lagt mig tidigare igår.
Men jag lovar vara världens gladaste när de kommer hem. Börjar med att lyssna på den här. Upbeat!
2 kommentarer:
Nä vem älskar det. Skicka iväg barn till skola är jobbigt överhuvudtaget. Gå ut genom dörren är jobbigt. Förutom på sommaren. Då springer de ut frivilligt. Det gillar jag.
Sommar. En märklig företeelse. Händer den oss ibland?
Skicka en kommentar