Åh, tack och lov. Jag har skrivit.
Igår gick jag runt som en vankelmodig, herrelös hund. Tänkte att jag nog ska ta paus från skrivandet. Kände att jag var trött på min värld. Var mentalt sliten. Ville skriva, men gjorde inte det. Städade huset ordentligt, väntade på orden vid dammsugaren, men de kom inte. Satt vid datorn. Stirrade. Gick och städade lite till. Ville plötsligt inte skriva längre, men saknade det så det gjorde ont.
Låten jag la upp här igår lyssnade jag på säkert tjugo gånger. Om ni inte hört den, gör det. Den har inte bara ett härligt beat, go melodi och vacker talangfull sångerska, utan texten har ett underbart budskap. Girlpower! Jag blev munter av att höra på det, men jag skrev ingenting för det.
Igårkväll bestämde jag att jag inte skulle skriva idag. Jag gjorde upp en lista på vad jag skulle lägga min tid på istället och det kändes bra. Jag somnade.
Nog.
Barnen satt fortfarande och åt frukost imorse när mitt huvud var fullt av en ryyyysligt härlig scen. Skrev ner den samma sekund som de gick ut genom dörren.
Sköööönt.
Det är inte utan att man känner sig som en junkie, men skrivandet är så ljuvligt lugnande. Rastlösheten och vankelmodet flyger ut genom dörren. Solen skiner över Göteborg idag och nu kan jag njuta av den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar