Nej, men åh så roligt det var att blogga idag. Tjusigt värre!
Jag tänker inte kasta mig in i diskussionen kring om man får kalla sig författare när man inte är publicerad eller hur många verk man måste ha publicerat för att duga. Jag älskar Pernillas definition, det är som att jag skrivit den själv, så varför försöka säga det bättre?
Min mammas definition går för övrigt så här: hon skakar på huvudet när jag går och fnittrar för mig själv, tittar på mig och säger "om man skrattar åt något som man inte ens skrivit ner, bara för att det är så roligt inne i huvudet, som om det redan hade hänt, då är man väl författare på riktigt?"
Svensklärarsystern upplyste mig häromdagen (och skrev sen här i kommentarerna) att hon ska bjuda in mig till sin klass någon gång i maj för att leda diskussionen kring Berg har inga rötter och sen kanske prata om skrivande i allmänhet. Åh, så trevligt tänkte jag, och mindes förra gången jag var gäst i hennes klassrum, då för att djupdyka i romersk litteratur på originalspråk (har jag sagt att jag har en fil. kand i latin?). När jag sen började fundera på vad jag kunde hitta på för roligt den här gången för att liva upp klassen, frystes något plötsligt inuti det som är lilla Vilse.
Någon gång i maj.
Vilken författarstatus har jag då? Har jag förflyttat mig något längs den oskrivna (men omskrivna) stege och närmat mig att vara en riktig författare? En sån med bokkontrakt och redaktör? Eller harvar jag på någonstans mellan mammas och Pernillas definition i full färd med att skriva min sjunde roman utan att någon planerar ge ut den?
Kära hjärtanes vad spännande.
4 kommentarer:
Spännande är ordet.
Outgrundligt är ett annat passande ord i sammanhanget.
/A
Verkligen. Surrealistiskt ett tredje.
I am not smart enough to understand definitions that are very long. But I like to think that a writer is someone who writes.
I know a lot of people who think of stories. These people are not writers -- these are dreamers. They never sit down (as you have) and force the story into a form where someone else can see it.
A writer is someone who writes. A *good* writer is someone who, after writing, sits down and goes through the annoying, painful, exultant process of making the writing into something other people will read and enjoy. And a *great* writer is someone who does that and changes the way people view the world.
But it all starts with sitting down and writing. Imagination alone does nothing.
Ah, Sean... You are so right! But then I've always said that I can easily call myself a writer (because it means just that, someone who writes) but författare is harder to use, as if it is forbidden somehow unless you have accomplished something and everyone disagrees on what that something is.
But you make me smile. Thanks.
Skicka en kommentar