Att hitta och lösa buggar

Min man är en fantastisk programmerare, har jag förstått. Hans kod resulterar i få, om ens några buggar, och han är en mästare på att hitta andras. Jag skulle vilja ägna ett blogginlägg åt det här med att hitta buggar i sin egen text. Vad är det som är fel? Varför fungerar inte programmet/avsnittet som det ska?

När jag satte igång (den första) omskrivningen av tredje boken i trilogin förra veckan för att det inte gick så bra att bakbinda mig och få mig att vara ledig, var det ett avsnitt i första kapitlet som inte tilltalade. Alla andra avsnitt sprutade ut ur mig av sig själva, med tillägg och omskrivningar och redigeringar alternativt helt ny text.

Men det där avsnittet som inte tilltalade, det måste ju göras till slut (annars blir min lillasyster ledsen för då kan hon inte få läsa kapitlet i sin helhet och det vill hon ju så gärna) och jag gick och lurade på det en vecka medan jag skrev annat. 

Varför tilltalar det inte? 

Till slut kom jag på det. Det kändes tradigt att skriva om för att det redan var bra. 

För er som inte hänger med: Jag påbörjade omskrivningsarbetet för snart två år sedan. Då visste jag inte vad felet med serien var, jag arbetade planlöst, sprang genom klister. Numera är jag en målsökande missil  Jag vet precis vad som ska åtgärdas och gör det ganska fort. Den största förändringen jag gör är att jag byter ut hela berättarrösten, sagan får en helt annan ton, och därigenom fördjupas alla karaktärer liksom själva historien. Sen gör jag andra tillägg, men det är något annat.

Felet med det här avsnittet var alltså att det var bra - det funkade, trots att det hade den gamla berättarrösten. Men jag kan ju inte behålla den gamla rösten eftersom det skulle skära sig mot resten och då blev det plötsligt svårt att göra om. 

Men sen lossnade ju allting - klockan kvart i tolv när jag borstade tänderna och måste sova - och jag insåg att det enda raka var att stryka scenen (trots att jag tycker om den) och vinkla om den helt och hållet. 

Så blev det och det blev skitbra.

Faktum är, att det blev så bra att jag klev in i en helt ny fas i mitt författarskap, en fas som jag kallar Guillou-fasen.

Den när man är lite för självgod för sitt eget bästa.