Perspektiv diskuteras alltid i skrivsammanhang. Alla vet hur stor skillnad det gör. Att skifta perspektiv eller kameravinkel kan göra en urtrist scen laddad. Alla har varit med om det.
Hur är det då med perspektiv på livet? Här kan ni läsa om två goda gärningar som utfördes idag av två främlingar och orättvisorna som nämns gör att den observante kan se sitt eget liv i ett annat perspektiv.
Till exempel:
Idag har min Bara människor-penna från Hois monter blivit stulen av elev. Det är min slutsats eftersom den inte fanns i klassrummet. Synd. Gillade den pennan av flera anledningar. Ogillar pennan kollegan gav mig som ersättning.
Till exempel:
Den delen av min nya tjänst som jag gillade allra bäst blev struken från min tjänst hux flux. Jag blev besviken. På riktigt.
Till exempel:
Jag kraschade efter jobb och matlagning här ikväll och tycker att sjukdomsskovet som började för dryga två veckor sedan kunde hittat ett lämpligare tillfälle att slå ner på.
Tre exempel. Saker som hänt idag. Saker som kunde hänt dig eller vem som helst. Små och stora saker.
Men jag har en väninna vars man diagnosticerats med obotlig cancer. Från precis ingenstans. Det grät jag över igår. Det kommer orsaka mer tårar i framtiden. I dess skugga betyder inte något så särskilt mycket. Allt jag kan göra är att försöka hitta sätt att underlätta för den här familjen, som dragit en nitlott som kunde landat på vem som helst, vara tacksam för min egen lott och gräma mig över orättvisorna däremellan.
Ett skifte i perspektiv gör att livet smakar annorlunda. Själv är jag svag för perspektivet Tacksam. Smakar alltid bättre än Bitter. Kan dock vara svårt att hitta ibland.
6 kommentarer:
Tacksamhet, ja. Det var vad jag kände i morse. Fint.
/A
Typiskt, jag är alldeles för trött.
"Det var vad jag kände i morse NÄR JAG VAKNADE" skulle det va. Inte så stor skillnad kanske men rätt ska vara rätt. Apropå orättvisa.
/A
Jag orkar knappt tänka på det där. Det är för hemskt och orättvist och jag vill inte.
Mina små miniproblem är ingenting och det blir bara tydligare ju äldre jag blir.
Tacksamhet är näst kärlek det finaste som finns!
kram
Åh nej. Så sorgligt med canser. Och se till att ta hand om dig så du inte blir sjuk igen själv! (Det gör du förstås, oavsett om jag kommer med förnumstiga kommentarer eller inte. Men jag kunde inte låta bli att göra det ändå...)
Fascinerande ändå, hur vi har förmåga att bry oss, verkligen bryr oss, om så olika stora saker. Som en favoritpenna. Fast det finns canser.
Hoppas du får lite mer positiva besked också, för att balansera upp allt det här.
Kram!
/L
Liv: Jag trippar försiktgt, men när jag är i ett skov hjälper det inte alltid. Tack och lov har jag klarat mig bättre idag än igår, så det finns hopp.
Och ja. Lite positiva besked hade suttit fint. Till exempel skulle en eller två redaktörer kunna höra av sig.
Fast... jag skulle nöja mig med något mindre. Som en barnvakt som ramlar ner med paraply eller ett färdigt middagsschema.
ÅH, JA! Ett färdigt middagsschema. Det skulle sitta fint.
/L
Skicka en kommentar