... kom jag fram till under vår utflykt till stallet idag.
Jag har haft lite panik över att det är så mycket annat i livet så här under Nano. Jaja, vanligt folk jobbar heltid, men det tar tid att jobba deltid och ha barnen varje ledig stund när man inte är på jobbet också. Visst, jag har skrivit 1517 ord idag (imorse, före stallutflykten), men hur ska det gå senare när så mycket är oklart? Idag tog jag två scener som jag har koll på, men hur ska det gå med alla andra scener som jag inte har koll på än? Vilken tar jag imorn?
Svaret är att gå vilse, naturligtvis. Man lyssnar med ett halvt öra. Man åker till stallet och tänker i bilen. Man tänker medan man skalar clementiner. Man tänker medan man packar diskmaskinen, viker tvätt, nattar barn. Man tänker hela tiden. Man är där man behöver vara fysiskt, och planerar bok samtidigt, så fort det finns en mental lucka.
Jag förstår nästan inte varför jag var orolig. Sån här är jag ju jämt när jag skriver. Disträ. Det är därför jag kallas Vilse. Det är så jag jobbar. Skillnaden den här gången är att jag är påtvingat vilse, för att hinna räkna ut vad jag ska göra nästa skrivpass före själva skrivpasset kommer.
Ta-da. Dagens råd. Imorgon tänker jag avslöja makens.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar