Som svensklärare tjatar jag om styckeindelning jämt (och engelsklärare med, come to think of it. Paragraphs, people, parapgraphs!). För det första måste eleverna lära sig att när man skriver om något nytt har man nytt stycke, för det andra måste de förstå att det helst ska finnas något som länkar stycken som följer på varann och för det tredje kan man prata om att det är trevligt att blanda korta och långa.
Sen talar vi om hybridstycken. Till leda. På svenska använder man antingen blankrad eller indrag, men inte båda och absolut inte inget av det som det ofta kan se ut (dvs eleven trycker på enter en gång och sen får det vara bra. *ryyyser*)
Som författare använder jag styckeindelning för att skapa effekt. Sätter något på egen rad för att ge det tyngd. Såna saker.
Annars kommer det hela väldigt naturligt. Det har fallit sig så att i serien har jag använt blankrad för att göra texten luftig och lättläst och i romanerna har jag använt indrag och fått det hela att se ut mer som en bok än ett manus. Potato, potato liksom. Det där fixar någon annan sen i sättningen. Förlaget. Inte min uppgift.
Men som blivande egenutgivare måste jag tänka om. Hur ser en bok egentligen ut? Indrag, alltid indrag eller hur och så blankrad någon gång var femte sida för att man byter avsnitt på något vis men annars inte. Hm. Jo, jag har en grafisk formgivare som ska göra inlagan, men mina styckeindelningar tänkte jag att jag kunde sköta själv. Faktiskt.
Men ni förstår det hände något på bokmässan. Jag träffade en lektör som påpekade att jag gjorde fel i dialogen. Eh, va? Vad finns det med det här som jag inte redan kan? Anna höll på lektörens linje, men för mig är det här helt okänd mark och jag har inte en enda betaläsare som klagat på det. Inte ens korrekturläsaren.
Grejen är den här:
"Välkommen, vad roligt att du kunde komma," sa värdinnan.
"Tack för inbjudan," sa gästen. "Hoppas det inte var till besvär." Värdinnan skakade på huvudet.
"Inte alls då! Kliv du på."
Så här skriver jag. Så har jag lärt mig att man gör. Man trycker på enter när man byter person som säger replik och inte förr. Någon i skolan lärde mig det en gång i tiden.
Lektören menade att man trycker på enter så fort den andre gör något. Då skulle det bli:
"Välkommen, vad roligt att du kunde komma," sa värdinnan.
"Tack för inbjudan," sa gästen. "Hoppas det inte var till besvär."
Värdinnan skakade på huvudet.
"Inte alls då! Kliv du på."
Jaha? För mig känns det jätteförvirrande, men jag gjorde om manuset till relationsromanen så att det skulle passa den senare modellen. Kan bli konstigt när en person säger något, det står vad den andra gör, och sen fortsätter den första att prata medan den andra förblir tyst. Eller?
Jag vet inte om jag är dum, men jag har - mig veterligen - aldrig läst en bok som gör på det här senare viset. Kanske en fransk bok? Möjligtvis.
Hur gör vi i Sverige? Hur gör ni? Vad säger Svenska skrivregler? Hur ska jag göra i serien?
10 kommentarer:
Jag gör på ett 3:e vis: ;)
"Välkommen, vad roligt att du kunde komma," sa värdinnan.
"Tack för inbjudan," sa gästen. "Hoppas det inte var till besvär."
Värdinnan skakade på huvudet. "Inte alls då! Kliv du på."
Jag låter alltså talet och rörelsen som hör till samma person var ihop. Tydligt och bra!
Välkommen hit Annika och tack så mycket för svar! Ja, den varianten har jag sett och som du säger blir det tydligt, men jag vet inte om det är den vanligaste.
Dessutom finns fler frågetecken. Jag vet, jag är jobbig, ni får ursäkta.
I fallet där rörelsen inte är en egen mening (tex "Hoppas det inte var för mycket besvär," sa gästen men värdinnan bara skakade på huvudet.) kommer ju rörelsen ändå stå på "fel rad" och i fallet där gästen säger något - värdinnan gör något - och gästen säger något igen, menar jag att allt borde stå ihop medan lektören menade att värdinnans rörelse är hennes svar och därför ska det stå på tre egna radar.
"Tack för inbjudan," sa gästen.
Värdinnan tog hennes kappa.
"Jag hoppas det inte var till besvär."
Vad säger ni om den? Tar tacksamt emot all klokskap!
Eller, eller... Ponera att värdinnan tänker något medan gästen talar. Det här kanske är en bok i första person.
"Hoppas det inte var för mycket besvär," sa gästen. Nej, visst inget besvär, jag har bara snott runt här hela eftermiddagen för att du insisterade på att komma fastän jag inte alls har tid. "Vilket trevligt rum."
Skulle ni sätta tanken på egen rad?
"Tack för inbjudan," sa gästen.
Värdinnan tog hennes kappa.
"Jag hoppas det inte var till besvär."
Vem säger den sista repliken? Gästen eller värdinnan? Jag tolkar det som att det är gästen. Värdinnans "replik" var att ta kappan.
"Hoppas det inte var för mycket besvär," sa gästen.
Nej, visst inget besvär, jag har bara snott runt här hela eftermiddagen för att du insisterade på att komma fastän jag inte alls har tid.
"Vilket trevligt rum", fortsatte gästen.
Så skulle jag göra - om det är gästen som säger den sista repliken. Är det värdinnan skulle jag ändå ha tankarna på en egen rad och göra den sista repliken tydligare genom att skriva vem som säger den.
Det får betydelse, det där hur man placerar rörelse och prat.
I det sista exemplet skulle jag separera tanken, lägga den på egen rad och likaså med den sista repliken "vilket trevligt rum" på ytterligare ny rad.
Jag tänker att så fort man ändrar fokus (Inte perspektiv), byter man rad. Nytt stycke för ny plats, ny rad för nytt fokus mellan personerna.
Redaktören/Förläggaren/Koordinatorn på förlaget har bott här två nätter så jag passade förstås på att högläsa ditt inlägg högt. Tyvärr hann hon inte ge någon mer ingående utlåtande med förklaring till varför, men hon var helt på lektörens ursprungslinje.
Med det sagt blev hon eld och lågor över att någon skrev ett blogginlägg om styckeindelning:)
/A
Och vad sjukt, Annika hann före med två minuter. Så går det när man måste tänka...
/A
Det här är ju lysande! Vilken kunskapsbank som sluter upp!! TACK allihop. Ska ta med mig detta när det blir dags att göra om trilogimanus till bok.
Är det fler som har åsikter lyssnar jag gärna till dem också!
Jag skriver enligt lektörens metod. Jag har inte ens tänkt på att man kan göra på något annat sätt förrän jag läste ditt inlägg. Jättekul att du tog upp det!
Eftersom jag mest skrivit för barn är det viktigare där att anföringen blir rätt (har andra barnboksförfattare sagt till mig). Så jag kanske skulle ha skrivit så här för att inte lämna något tvivel om vem som säger vad:
"Välkommen, vad roligt att du kunde komma", sa värdinnan.
"Tack för inbjudan", sa gästen. "Hoppas det inte var till besvär."
"Inte alls då!" sa värdinnan och skakade på huvudet. "Kliv på du bara."
Jag märkte också att både du och Annika skriver "xxx," sa ... där jag sätter kommatecknet efter citationstecknet: "xxx", sa … Det var intressant!
Om blankrad i din serie, prata med en bokhandel och kika på hur liknande böcker i genren gör.
Susanna N
Kommatecknet ska alltid vara efter ". Olycksfall i arbetet bara! :)
Wahaha! Jag måste vara världshistoriens mest inobservanta läsare.
Nu har jag gått igenom samtliga favoritböcker i bokhyllan och alla gör som ni säger. ALLA. Och jag har ALDRIG sett det.
Först ska jag köpa en skämskudde stor som ett berg och sen ska jag grotta ner min i min favorittext och snygga till anföring kors och tvärs. Längtar!
TACK för goda råd, ni äger!
Skicka en kommentar