fredag 8 november 2013

Klockar ut och klockar in

Vilse, numera specialpedagog, klockar ut efter ett arbetspass utan varken rast eller lunch.
Vilse, klassmamma, klockar in för att pynta ett Halloweendisco.
Någonstans däremellan kramas jag med Busan i soffan. Det känns bra.

Imorgon är det städdag i området och familjeutflykt till Universeum. 
Jag måste mejla illustratör och grafisk designer.
I förrgår chockade jag mig själv med att använda en hashtag på twitter som avslöjade trilogins namn. 
Så det kan bli.

Nästa vecka jobbar jag till fyra-fem nästan varje dag. 
Måste kramas lite mer med barnen känner jag.
Tror faktiskt att Nano lämnat mig för att flyga söderut över vintern.

6 kommentarer:

Kära Syster sa...

Jag märkte det inte ens, men jag vet att jag läste det, namnet på triologin. Och det var så självklart, så bra att det liksom inte var konstigt att se det i en haschtag.

Du verkar lite trött, men ändå tillfreds med pedagogjobb och triologijobb och beslutet att kanske inte plåga dig med Nano mer. Du är ändå den jag känner som minst behöver Nano för att spruta fram text. Ändå vill jag bara skrika: "NNNEEEEEEEEEEEJJJJJJJHHHH! från ett högt berg. LÄMNA MIG INTE!!!!!

/A

Vilse sa...

Kära du, jag lämnar dig inte! Antingen harvar jag på med min halvmara eller så plockar jag upp annat skrivprojekt (och FUSKAR!) och spottar ord där som jag kan blogga om och ladda upp i statistiken. Under dagarna som mannen är i bortre Asien kommer jag förvisso att vara trött, men jag kommer också att vara ensam på kvällarna och sist jag var det resulterade det i en novell som jag blev väldans nöjd med. Hoppas på lite mer skrivande, av någon sort. Helst Nano.

Angående hashtagen: Jag kommer hålla på titlarna till böckerna (måste vänja mig!) och hålla på allt annat, men det kändes som du säger märkligt naturligt att lägga in seriens samlingsnamn så där. Casually.

Vilse sa...

PS. En vacker dag kommer du läsa serien (hoppas jag) och då kommer du förstå hur road jag är av att använda ordet "halvmara".

Får fnissa för mig själv så länge.

Kära Syster sa...

"Halvmara", du får mig förstås att fantisera hej vilt:)

Klart du inte lämnar mig, jag ville bara höra dig säga det, ängslig som man är.

Så du är med i Nano-rebels nurå?

/A

Vilse sa...

Rebell? Jag? *ser extremt oskyldig ut*

Jag känner ju att jag Borde skriva Nano under Nano (dv Tekopp), men jag har ju en viss dotter som gjort klart att hon förväntar sig få tredje boken läst för sig i julklapp. Jaha. Ska jag skriva om den och skriva in allt nytt före jul skulle det bli en smärre dubbelNano.

Så jag vet inte. Officiellt skriver jag på Tekoppen och än har jag inte bytt (eftersom jag inte skrivit alls, utan står här och trasslar i spindelväv och fladdermöss. OJ! Måste byta om till häxhatt nu.) Tjing!

Lugn. Det ordnar sig. sa...

Min spontana reaktion var faktiskt som Annas; neeej! Men jag fattar ju att du inte försvinner helt. Självklart är det allra viktigaste att du orkar med, och hinner vara med din fina familj. Och det kommer nog fler nano-fåglar, andra år.

(För första gången någonsin grämer jag mig över att jag inte har twitter. Du kan inte tänka dig att hashtagga lite här på bloggen också? ;-) )

/Liv