Kalkon och hönskackel

Det började när barnen var små och alla andra gick på julbord med jobbet. Alla utom vi. Det gick ju inte, så vi ordnade vårt eget julbord. Mammornas julbord. Knytkalas organiserades och vips hade vi världens lyxigaste julbord med allt man vill ha och de allra trevligaste kollegorna att snattra med. 

Sen fortsatte det, år efter år. Folk började jobba, men vi sågs ändå. Traditioner är inget man ändrar på hur som helst, framförallt inte på jul. Förra året tyckte jag att julbord, det äter man ju så mycket ändå, kan vi inte äta kalkonmiddag istället? Kalkon, brysselkål, svartvinbärsgelé, hela rasket. Jodå, det höll mammorna med om och gott var det så att vi nästan inte orkade ostarna till efterrätt.

I år är det min tur att vara värdinna. Lite knepigt med barnen fria på övervåning utan överseende vuxen, men det kommer gå bra. 

Ska bara adventspynta först. Byta gardiner i tre rum, dammsuga, damma, plocka fram stakar och tomtar. Och göra kalkon. Bästa kompisen är just det - bäst - och bakar den pepparkakscheesecake som jag var extra sugen på.

Så inget skrivande ikväll. Men jag lovar att bakom de tysta kulisserna här, händer det desto mer. Allt kommer kliva fram på scen i sinom tid.

Glad advent på er så länge!