Målet var att gå från 4068 till 6668 på en dag och jag ligger nu på 5175. Jag har skrivit drygt tusen ord, men har fortfarande tokmånga kvar. Huruvida det kommer finnas tid att skriva resterande delen är oklart.
Men jag tycker man kan få bonuspoäng för ordkvalitén. Det låter väl rimligt? Jag kanske bara har skrivit 1100 ord, men jag är jättenöjd med det nya avsnittet. Publicerbart.
5 kommentarer:
Haha, det låter svinbra.
Men hörru, är det inte dags att du går lite utanför comfort-zonen och fabulerar lite vildare? Jag är helt med på det där med att inte stryka några ord alls och jag börjar faktiskt kunna köra på. Det är skitläskigt eftersom jag hängt med den här historien så länge, så känner lite att jag är respektlös mot den. Men jag tänker att min respekt för den ligger i att jag tar tag i alla infall och skriver ner dem. När jag inte vet vad scenen ska sluta någonstans, stannar jag bara, öppnar en ny scen och börjar på någonting annat. Samma karaktärer, samma story såklart, men nytt perspektiv och en ny väg. Allt sparas, alla ord räknas. Sorry, var inte meningen att spamma dig här, men Nano made me do it. Har ingen hejd i fingrarna längre.
/A
Jo, du har så rätt och du gör så rätt och det är ju bara fantastiskt att du kommit dit. Får ta och skicka ett grattiskort eller nåt tror jag. Jag har samma känsla: att jag levt med bokidén länge och har därför höga förväntningar... och det känns som du säger respektlöst att göra lite vadsomhelst. Känns jättejobbigt att läsa igenom något och INTE ta bort ord som jag inte vill ha kvar (och ja, jag har tagit bort ord ibland ändå).
Sen gör jag som du, så fort jag kör fast så tar jag nästa scen, nästa person, nästa tanke. Men jag har inte blivit vild. Håller i mig lite för hårt för det. Ska försöka sluta. Försöka. Puh.
Bra kämpat, en sak i taget. Först låta bli att stryka (kanske låta bli att läsa igenom?), sedan hoppa vidare när man kör fast. När man prövat det ett tag, kan man testa hur vild man kan bli. Okej?
/A
Jag har funderat mycket på att förbjuda mig själv att läsa igenom just för att driva på framåt, men alltså... inget kickar igång skrivandet som just igenomläsandet. När jag läser igenom tänker jag på vad det är jag vill gestalta och det brukar resultera i ny text. Men ja. Det har baksidor.
Som coach är jag inte speciellt förtjust i ordet försöka. Antingen gör man eller så gör man inte. Släpp hämningarna och SKRIV!!!
Skicka en kommentar