Hela kvällen igår läste jag min nyinköpta bok med vackert omslag. Underbart. Som att andas efter att ha varit under vatten. Berättelsen växer och nyper tag om hjärtat, trots bristen på språklig poesi.
Boken är skriven i jagform med huvudpersonen som berättare. Efter dryga hundra sidor byter plötsligt boken röst och under sex sidor får vi höra någon annans tankar.
Det är då jag börjar gråta. Inget långvarigt, ingen fulgråt, men ändå finns där en sorg som jag plötsligt kan relatera till.
Jag ångrar inte att jag köpte den.
 |
| Här kan vi dessutom skymta min nya fina klänning som jag hade på mig första gången Dagen Efter Den Stora Refusen. Kommer för evigt titulera klänningen så. |
Nu blir det semester till Skåne. Jag vet att det här inte är en inredningsblogg, men alla som vill ha ett bildkåseri kring skånelängan med grönt koppartak som är känd under namnet "Den gamla Florabiografen" kan räcka upp en hand, så vet jag.
Vilse, klart slut.
6 kommentarer:
Hörde jag biograf?!
*sträcker handen upp till taket*
Under bar klänning! Gillar att den matchar omslaget:)
/A
Nu har vi precis kommit hem. Sent. Trött. Får se om det hinner bli lite biograf-bloggning imorgon. Vi har födelsedag i huset.
Och ja, jag matchar naturligtvis alltid min klädsel efter boken jag läser/skriver för tillfället. Man är väl författare.
Jag, jag, jag! Räcker upp handen alltså.
Hoppas att du tog lite foton att smycka reportaget med. Det behövs. Och klart du ska reportaga. Din bok kommer ju att säljas där vad det lider.
Dorro: Ojoj, nu är det massa händer som viftar. Okej, okej. Det kunde jag gissat. =)
Villeosagamamman: Jag tog foton redan första gången jag var där men undrar om jag verkligen får publicera dem och törs inte riktigt fråga om lov... Vacklar. Återkommer.
Skicka en kommentar