Mitt vardagsrum är mitt favoritrum. Det är det rum i vårt lilla radhus som alltid är prydligt. Jag älskar att sätta mig där och spela piano och känna, inte bara musiken fylla mig, utan harmonin i ett välkomponerat, städat rum.
Om jag vill undkomma disken i köket eller barnens lek för en stund, om jag vill sjunka ner i en bok eller kvällssamtal med maken, då sker det i finrummet därnere. När övervåningen ser ut som att det regnat leksaker över den under skapelsens alla sex dagar (för att parafrasera Moberg) då flyr jag ner till vardagsrummet, till finsoffan och lugnet.
Till vardagsrummet får man inte ta leksaker. Man får gärna dansa, leka jage eller kurragömma eller sitta vid bordet och pärla, men man får inte stöka ner. Bara leka leksakslösa lekar.
Därför är där alltid städat.
Fast det förstås. Ibland måste man ju få leka inte-nudda-golv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar