Lördagen kom och löpbandet välkomnade mig med öppna armar efter sedvanlig äggfrukost med familjen. Men löpbandet kändes tungt efter ett kortare uppehåll som beror på en bråkade fot. Detta till trots lyckades jag övervinna min dödslängtan och nå min distans tre minuter snabbare än sist. Yay!
Sen följde styrketräning och som alla vet är det då man börjar mala sitt manus. Fick ett par konstruktiva idéer som faktiskt kan funka. Det jobbiga är att jag känner en press att bli klar snabbt och det är just vad manuset inte behöver, men jag ska inte klaga idag. Inte alls.
Istället ska jag skryta, för det är ju såå mycket trevligare med en skrytsam blogg än en klagande.
Jag har aldrig sprungit i hela mitt liv förrän nu, började efter nyår. Häromveckan upptäckte jag underliga och oklädsamma knölar strax ovanför knäet på utsidan av låret. Vad sjutton är det här? tänkte jag, jag som alltid haft snygga ben och nu ser de alldeles bulliga ut. Fula.
Det tog någon minut innan jag insåg att det var muskler.
Jag tycker inte att fotbollsknän är lika attraktiva på kvinnor som på män, men Mr Vilse verkar inte hålla med. Tur det. Tydligen odlar jag Brolin-lår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar