VAD ska jag ta mig till?! Gah. Jag skyller alltihop på min dotter, Busan.
Busan kunde inte komma till ro igårkväll och jag tillbringade först 45 minuter i hennes krypin, sedan smög jag ut bara för att sucka och gå tillbaka in igen. (Om min man skulle läsa detta skulle han skaka på huvudet åt försköningen. Så var det inte. Jag blev jättearg när hon vaknade, för jag var jättetrött och min man försökte ta över, men just igår dög han inte som han brukar och högst motvillligt fick jag tillbringa 45 minuter till vid hennes sängkant.)
Saker händer i huvudet när man sitter blixtstilla på ett golv i mörker i en och en halv timme. Saker som marinerat ett tag börjar klarna. Scener börjar poppa, avsnitt, vändpunkter. Ord, rentav. Panikartat längtade jag ut i kvällsfriheten för att kunna få ner något av allt som föll på plats, på pränt.
Men när jag väl kom ut (klockan halv tio) kunde jag inte skriva. Inte skriva riktiga scener och avsnitt och vändpunkter, inte öppna nya dokumentet där ett nytt manus ska ta form, utan jag fortsatte på mitt synopsis/ karaktärsdokument och fyllde på med mer information. Skrev länge. Började researcha. Totalfastnade. Skrev mer.
Sen fastnade jag i dokumentären om katolska präster som förgriper sig på barn, som min man satt och såg på, men det är en annan historia.
Suck. Det kan vara så att jag bad någon säga till mig på skarpen att vara duktig och läsa igenom ett gammalt manus den här veckan. Det kan vara så att jag sa till någon annan att jag skulle vara klar med den biten innan veckan var slut. Jag satte ett mål.
Just nu känner jag mig sprickfärdigt redo att öppna det där dokumentet och påbörja den nya boken. För något har hänt. En pusselbit har tillkommit som inte fanns förut. Nämligen: jag tror att den här boken kommer att bli fantastisk. Boken som Ligger på Lut har fått ett nytt bloggnamn (dess riktiga namn behåller jag för mig själv.)
Det är en bok där varje scen är en nyckelscen. Jag kallar den: Boken Utan Transportsträckor.
3 kommentarer:
Jag förlåter dig.
Men JAAAA! Det här är helt fantastiskt! Jag går liksom här själv och väntar på att formen för min nästa bok ska klarna i hjärnan. Och det verkar vara exakt vad du är med om nu?! Underbart! Men tillbaka till mig för när jag skriver nästa bok tänker jag att jag vill ha formen färdig först innan jag börjar skriva en massa så slipper jag allt experimenterande jag stått ut med nu.
Men seriöst, läs igenom ditt färdiga manus nu:)
/A
WOW! :) Later helt underbart. Du vet, om du behover en korr-lasare, sa vet jag en som garna hjalper till ;) (mao: vill hemskt garna lasa nytt Vilse-material! :D )
Anna: Ja, processen är spännande och ack så annorlunda från min vanliga värld och vanliga språkdräkt. Känns uppfriskande att försöka hitta berättelsens röst, en ny och okänd sådan. Helt rätt tänkt med att utforma formen först och sen ploten. Jag kan redan se oss sitta på en viss balkong och skriva på våra helt nya alster!
Men ja. Du har så rätt som säger till mig på skarpen. Jag MÅSTE verkligen få gjort detta. NU.
Theresa: Du är för rar, tack! Klart du är och förblir min korrläsare nummer ett. Klart jag säger till när den är klar, men det kommer nog dröja några månader. Har bara skapat skelettet än så länge. Hihi!
Skicka en kommentar