Att välja bok

Visst älskar vi alla att läsa böcker som vänner rekommenderat, men i brist på rekommendationer står jag ofta framför pocketställ i något storvaruhus och funderar på att köpa mig lite läsning. 

Just där befann jag mig igår. Jag skulle bara ha ädelost till påskbufféns spenatomelett för jag trodde inte att den jag hade hemma skulle räcka, men så fanns där böcker. Fina, storpocketar med vackra framsidor. 

Åh, jag som är så lässugen! Hela kroppen skriker: ta mig bort från min nötta värld så jag kan återvända dit med förnyad kraft! Hur kunde jag stå emot?

Men vad ville jag ha? Ja, inte deckare, det känner jag inte alls för och inte för ytlig chicklit heller. Relationsroman, något djuplodande och mänskligt. Inte Tolstoy-tungt, men heller inte fjäderlätt.

Hur väljer Vilse bok?

Nr1: Titel och omslag. Själva boken måste ju locka att hålla i.

Nr2: Blurb. Jag vet att på engelska betyder blurb baksidetext, men i Sverige i bokbranschen betyder det "citat på bokomslaget." En kort, slagkraftig recension från någon med lite tyngd, i detta fallet Marian Keys på ena boken jag köpte och Bokhora på andra (intressant eftersom jag, vad jag kan minnas, aldrig läst något av Marian Keys). Själva baksidetexten försöker jag låta bli att läsa eftersom jag i 8 fall av 10 tycker att den avslöjar alldeles för mycket. Jag håller mig till att läsa första sidan och blurbarna. (Kör på en standarddeklination när jag nu böjer det importerade ordet blurb enligt modellen -ar. Hoppas alla är okej med det. Vill inte skriva blurbs. *ryser*)

Blurbarna på de två böcker jag köpte lovade värme och starka kärlekshistorier, värme, lite humor och mycket rörande berättelser. 

Det låter ju bra, men det var inte det jag föll för. 

Det jag föll för var orden "vardagligt brittisk" på ena boken och "enormt älskad och populär i England" på den andra. Ack, Englands-hjärtat klappade direkt i takt med God save the Queen och jag såg framför mig horisontalt pärlregn, gotiska katedraler, fotbollshalsdukar och Yorkshirepudding. Perfekt! Precis vad jag behöver.

Tyvärr måste jag erkänna att det var först när jag kom hem som jag såg att båda böckerna var översatta och publicerade av Printz Publishing. Yeah! Jag som gillar Pernilla Alm och likaså redaktören i Printz monter som jag hängde med på bokmässan i höstas.

Hm. Har Vilse börjat väga in förlag när hon väljer läsning? Vore inte första gången. Coolt.

Recension så här långt: Språket imponerar inte alls. Det är absolut inte dåligt, men jag har efter fyrtio sidor inte hittat en enda formulering att läsa om, memorera och avnjuta lite extra. Men innehållet känns lovande. Det kan bli just så mänskligt och djuplodande som jag ville ha. Alltså: det här är en bok där historien går före berättandet. Spännande.