I brist på instruktionsbok

Det finns tre sorters vilse i Vilses lexikon:

1. Mentalt förlorad i en text, som man läser eller skriver själv, och ju längre in i texten man färdas, desto mer främmande ter sig den fysiska verkligheten. (Detta är den bästa sortens vilse).

2. Tankarnas hemlöshet när ett skrivprojekt tar slut. Jag står där och diskar/duschar/viker tvätt/kör bil och det är tyst omkring mig, men tankarna har ingenstans att färdas, inget mål, ingen synopsis att färdigställa, inga trådar att väva, inga konversationer att fnissa åt. Boken är klar och jag känner mig hjälplös och tom. Vilse. (Detta är den värsta sortens vilse.)

3. Vilse i en djungel av förlag och branschmänniskor som är flera meter längre än jag, mer erfarna än jag, och liten sicksackar jag fram mellan bokmässemontrar, hemsidor och bloggar. Hur gör man? Hur hittar man den där lektören som går igång på det som jag skapat? Hur presenteras det bäst? Hur markandsförs det och med vilka medel? (Detta är den enda sortens vilse som man kan bemästra över tid.)

I en tid då jag pendlar mellan tvåan och trean är det många frågor som cirkulerar, mycket tid som läggs på att just läsa på, lära mig mer. Jag kan oändligt mycket mer om branschen nu än för två år sedan (väldigt mycket mer än för tio år sedan), men jag är ändå långt från fullärd.

Jag saknar en instruktionsbok. 

Om jag skickar det här mejlet till den här förläggaren, då finns det två möjliga utgångar, den ena positiv och den andra negativ. Vilken blir det? Ska jag göra det? Stjälper jag mina drömmar eller är det den där knuffen som behövs?

Ingen vet, alla bara gissar.

Men nu har jag bestämt mig.

Tror jag.