Letar, längtar, lider

Letar efter ny ork.

Längtar till skrivandet som fyller mina tankar, mitt hjärta

   är min glädje, mitt bränsle, min njutning.

Inser att jag inte kan, inte får gå vidare.

   Måste gå tillbaka.

Då och då återvänder jag till bloggen och läser den lilla text som jag skrev för snart två år sedan och som återfinns här till vänster: En författare som beslutat ta sig an Förlagsmonstret och skriva om sina manus och skicka in igen och igen, så många gånger som krävs.

Den beslutsamheten, den letar jag efter. Jag kan inte gå vidare med nya förlag utan att gå igenom manus. Igen.

Samtidigt längtar jag, precis som Annamaria, efter att få flödesskriva igen, flödesskriva något nytt. Vad lycklig jag var när jag skrev om andra boken! Aldrig har färdigt-manus-tomheten varit så svår att bära som den här gången. Är i desperat behov av att undfly det svarta, men skrivandet välkomnar inte, tröstar inte, utan spär bara på.

Aj.


Uppdatering: Där! Avblås sökandet! Orken och beslutsamheten infann sig. Nu kavlas ärmarna upp.