Trötta fötter, många tankar

Lång dag.

Busan hade sitt första riktiga barnkalas. Ballonger, paket, blåsa såpbubblor i vårsolen, tårta. Lycka.

Städa före, städa efter. 

Ärenden.

Mannen iväg med långväga kompisar som besöker Götet. Kvar är tre hungriga barn och mina trötta fötter.

Övervann fötterna. Fixade mat. La två av tre barn.

Fattade det oväntade beslutet att låta storasyster vara uppe. Struntade i det där med egentid och hade tjejkväll istället.

Vi hade sett halva Ever After när det var dags för henne att sova ändå. En dag imorgon också och allt det där. Mamma gäspar.

Lång dag. Trötta fötter, många tankar.

Tacksam för familjen, för lycklig kalasflicka och lycklig storasyster som fick vara själv med mamma.

Men något stör, något ropar.

Ropar.

ROOOOPAAAR.

Det är dokumenten. De genomarbetade, skrivna, omskrivna och överlästa dokumenten.

De vill inte vara dokument mer.

De vill bli böcker.

Riktiga böcker.

Deras rop växer och exploderar, deras längtan blir min tysta hysteri.

Jag vill inte vänta mer.

Vad går det här ut på? frågar jag nattmörkret utanför. 

Mörkret svarar inte.

Att skriva böcker och vänta på förlag är som att vara evigt gravid.

Man väntar och väntar och längtar men ingenting händer.

Trötta fötter, många tankar.

Tyst med er. Dårar.
Gå och lägg dig.