1. Idén till handlingen kom till under ett msn-samtal mellan mig och två väninnor för flera år sedan. Samma kväll skrev jag en kort text som skulle kunna utgöra romanens inledning och alla som fått se dessa sidor har skrattat sig genom dem och frågat efter fortsättningen.
2. Idén till berättandet föddes när jag såg den fantastiska franska filmen Små vita lögner, en av de bästa filmer jag sett, berättartekniskt. Tanken med själva berättelsen (inte historien) är numera solklar och något av det svåraste jag någonsin gett mig på. Här snackar vi att höja ribban för sig själv fem hack minst. Detsamma gäller språket. Tänker återgå till vad jag kallar stackato-språk: kort och effektfullt. Strama tyglar.
3. Ett karaktärsdokument har jobbats fram under de senaste dagarna. En del börjar klarna.
4. Två separata drivkrafter har lokaliserats i berättelsen, krafter som skapar läsdriv och nyfikenhet i en bok där i princip ingenting händer. Dessa drivkrafter råkar dessutom vara varandras motsats: det ena kommer att vara läsarens motivation att få veta vad det var som egentligen hände och det andra kommer att vara känslan av att läsaren vet mer än karaktärerna.
5. Ett slutmål finns. Något ska berättas utan att någonsin sägas.
6. Den sista pusselbiten föll på plats precis nu. För att lyfta boken kommer det att behövas research i mängder på ett område jag aldrig ägnat en tanke, men om jag lyckas hitta rätt böcker, rätt källor, äger denna research makt att höja hela kalaset ytterligare genom att bli en röd tråd.
Slutsats: Det är en utmaning, en svår bok att skriva, men jag börjar mer och mer känna att läsupplevelsen (om jag lyckas) kommer att bli värt det. Det är något helt annat än allt jag gjort förut och det lockar.
Det här är vad jag ska ägna min nästa förlagsväntan åt.
8 kommentarer:
You had me at "berättande", "språket" och "ingenting händer".
/A
...och förstås "någonting ska berättas utan att någonsin sägas."
Men det verkade så självklart. Inte mindre var jag tydligen tvungen att förtydliga. Sedär.
/A
*asgarvar* Jo, jag är nog svag för lyckade Jerry Maguire-citat.
För övrigt har jag hittat en massa användbara titlar här på vårt alldeles egna bibliotek och researchen känns både spännande och under kontroll. Redan! Tack, internet. Är lite hög faktiskt.
Iiiih!! Kill i magen här med! Pax för att vara alfahona, jag menar alfaläsare!
Woop woop! Ser fram emot mysig och rolig läsning i vår och sommarsolen! Ser också fram emot att få höra mer av din entusiasm över detta in person. Bli friska!
Anneli
Katrin och Anneli: Alfaläsarna får lugna sig aningens, eftersom manus i detta fall (till skillnad från nyss) är något ni faktiskt inte läst förut. Ser helst att ni läser det hela i rätt ordning.
Men ja, jag ser väldigt mycket fram emot att ny text ska få ta form under fingrarna. Upptäcker nya saker om manus hela tiden, och då har jag inte börjat skriva än. IIih!
Ojojoj vad jag längtar efter det här i skrift. Mycket prat sedan det där msn-samtalet och nu ska det bli verklighet. Jag ser fram emot att se hur karaktärerna ska komma till liv och dela allt det där som ska delas mellan dem. Det kommer bli en fantastisk bok och jag vill läsa den i sommarsolen på bänken utanför ytterdörren, i skuggan. Jag är så fasligt nyfiken. Jag känner att jag har temat vid releasepartyt klart för mig ;)kram
Äh hur gör man när man läser i sommarsolen i skuggan? Jag är nog en aning trött :P
Skicka en kommentar