Måndag.
Dagen när jag och barnen trillar in hos svensklärarsystern efter skolan för kusinlek. Jag sitter vid hennes köksbord och äter rester ur hennes kyl medan alla pratar av sig samtidigt, mammor som barn. Sen lämnar vi smulorna i köket, ignorerar de tusen pussel och spel som spridits ut över vardagsrumsgolvet och sätter oss på systerns säng. Hon med sina högar att rätta, jag med min dator.
Hon funderar på om den och den eleven verkligen ska få godkänt på grammatikprovet och jag synar frågorna med de mer eller mindre tillfredsställande svaren. Jag ger henne utdrag med tips på hur man formulerar det bästa följebrevet och systern uppmuntrar mig på svensklärarvis att ta mig an en uppgift i taget: förlaget som vill ha en bild av mig som författare ska få det medan förlaget som hellre vill ha sammanfattning på manus ska få det. "Man kan inte få godkänt på nationella provet om man inte följer instruktionerna," säger systern.
Sen kör vi lite högläsning ur styrdokumenten för att förstå var gränsen för godkänt ska gå innan jag reser mig upp och tar kort på hennes säng.
Det ser ut ungefär så här.
Annars har jag ägnat dagen åt öppna förskolan och reseplaner. Har tagit på mig anförtrotts det enorma ansvaret att vara reseledare för en grupp talangfulla människor i sommar. Säger inte mer än så.
En dag som vilken annan som helst, alltså. Måndag.
3 kommentarer:
Nu blir jag alldeles nervös. Hur vet man vilken information förlagen förväntar sig i ett följebrev? Det har jag aldrig sett på deras websidor. Där står det ju bara om det ska bara printat eller digitalt och hur många punkter och Times New Roman och sånt. Har jag läst slarvigt eller har du insidesinformation? Dela med dig!!!
Kram
/A
Var inte nervös! De stora, gamla, etablerade förlagen brukar inte ha några sådana anvisningar, utan mer av den typen som du säger (radavstånd, typsnitt mm, Manne kallade dem radavståndstalibaner vid något tillfälle, bland det roligaste jag hört). Andra, mindre/nischade/moderna förlag skriver någon mer anvisning, oftast bland "skicka gärna manus till oss"-informationen, men ibland på andra ställen på hemsidan, som på fliken "Om förlaget" eller liknande.
Jag har lärt mig LUSLÄSA förlagshemsidor, men nej, jag skulle inte tro att du missat något. Bonnier och de andra radavståndstalibanerna ger ingen fingervisning och man får försöka hålla sig till standardpunkterna: kortfattad men unik och slagkraftig. Puh.
Inte klokt vad vi roar oss en helt vanlig måndag. Jag älskar det, vårt vardagsliv. Det är priviligerat. Sen tycker jag att det är hemskt klokt sagt av mig åxå, där som jag blir citerad. Det stämmer med så mycket i livet, och om somliga lärde sig det så skulle mitt jobb bli så mycket lättare.
Skicka en kommentar