onsdag 16 oktober 2013

Till kvällen väntar en urladdning

Idag har jag tagit farväl av en fantastisk människa och hennes fantastiska familj när de - hastigare än planerat - nu flyttar tillbaka hem till Island. Tror inte hon förstår hur saknad hon kommer vara. Tror absolut inte hennes kavata, galna femåring förstår hur saknad hon kommer vara, heller.

"Mamma, det ser ut som du har tårar i ögonen," var stora dotterns kommentar. Jotack. Det kan bero på att jag har det. 

Idag har jag vässat fem blyertspennor i en sagolik pennvässare som ser ut som en flygel i metall. 

*infogar bild på nämnda pennvässare* 

När väninnan E skriver musik måste man skriva med vässade pennor för annars ser man inte om det är ett E eller F, ett G eller A och efter tre omgångar med sudd skriver hon till slut bokstaven bredvid för säkerhets skull. Man kan nämligen inte ta paus i skrivandet för att vässa pennor under skrivandets gång, får då glömmer man vad man spelade. Så fungerar det, och resultatet mina vänner... Jo. Jag önskar ni alla kunde vara där och höra det. Väninnans talang ligger på proffsnivå, sen kämpar vi tillsammans för att få ihop taktstrecken medan vi skrattar, suckar och äter marmelad. Kunskaperna tryter stundom, men harmonierna är det inget fel på. Alls.



Idag har jag lånat två skrivarböcker på biblioteket. De två mest omtalade, en av Steven King och den andra av Elisabeth George. Det är meningen att jag ska läsa dem också.

Det är meningen att jag ska göra väldigt mycket numera. Lite för mycket, så där så att både familjen och kroppen strejkar. Imorgon ska jag till exempel hålla en extra lång lektion om högmedeltiden och om vi hinner, gå in på senmedeltiden också. Jag vet än inte skillnaden på dessa båda, men hoppas innerligt att det ger sig någon gång kring 7.30 imorgon bitti.

För när det blir mörkare ute, och mörkare kring romanprojekten, är jag väldigt glad för sidoprojekt som musiken jag skriver med E. Fast mest av allt är jag nog tacksam för att det är Greys ikväll. Räknar blint med att få gråta ordentligt, både över isländska familjens flytt och allt annat.

Så länge får man vara glad för sånt här.





Inga kommentarer: