Min man är inte hemma ikväll utan ute på välförtjänt galej, och istället för att vara ledsen, bestämde jag mig redan imorse för att se fram emot det och det har jag gjort. Hela dagen.
En ensam kväll att tillbringa med något gott och mitt manus. Paradis! Jag har skrivit de där nya avsnitten och har längtat efter att gå igenom dem och se hur de funkar, följa trådarna som de ingår i från början till slut för att se hur tonen blir annorlunda med det nya. Åh, vad jag har planerat och längtat.
Men innan kvällen kommer måste barnen äta, leka och äta igen. Sen måste de läggas. Stora tjejen måste komma hem från kanelsbullsbakandet hos kompisen jättesent och då kräva ett extra långt pass läsning av andra boken i trilogin med motivationen: det är ju lördag imorgon.
Nu sitter jag äntligen här. Bordet är dukat med blodgrapefrukt och lakritspipor och allt jag undrar är hur sen min man kommer bli egentligen och om jag ska laga någon mat till oss eftersom jag inte blev mätt på våfflorna jag gjorde till barnen.
Nej. Skärpning. Nu ska här slipas ord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar