Avbrott

Jag jobbar.

Jag sorterar mänger av tvätt.

Jag ordnar inför tidernas mest intensiva helg.

Jag går upp i ottan.

Jag läser om korsriddare.

Jag förklarar hur man analyserar noveller.

Men genom allt det där, hör jag ett lågt, ihållande morrande. 

Något försöker skrämmas bara genom att påminna om sin existens.

Det är Förlagsmonstret. 

Det vill inte låta mig glömma att det finns en välgrundad anledning till att det i Vilseland heter just Förlagsmonstret och inte Förlagsälvan eller Förlagsnallen.

Grrrrrrrrrr, säger det. 

Dovt, men ihärdigt.

Fast vet ni vad? Idag var det en elev som sa till mig att jag är en väldigt bra lärare. Helt otvunget. Sen fick jag mejl av bästa korrläsaren och kände att kvoten "den där Vilse är inte så dum ändå" nästan var fylld. 

Glädjen fick nästan fäste, hann nästan slå sig ner och le. 

Då hördes ett morr från fjärran.