Skaparresan summering

Hemma igen. Vaknat i egen säng. Verkligheten kallar med beslut om att tacka ja till utbildning, jobbsök och inskolning av barn.

Men i tre dagar fanns inte den där verkligheten. Under tre dagar fanns bara skapande och en spegelbild som blev klarare för varje samtal. 

Tänkte försöka summera sommarens, årets och decenniets mest episka skaparresa.

Huset: Sagolikt. Svärmor hade ansträngt sig med städning och piffning i form av chokladskålar och mineralvattenflaskor på rummen. Akustiken i Biografen användes på bästa möjliga vis.

Maten: Hemlagad gourmetmat tre gånger per dag med fika emellan. Mätt, mätt, mums.

Sällskapet: Kan inte beskriva. Den slitna frasen oväntad vänskap räcker inte. Själsfränder? Förlorad familj? Spegelbilder? Där fanns skratt och uppmuntran, applåder och värme. Där fanns oro och önskningar och mod att uttrycka det. 

Mitt skrivande: Blev klar med midsommarscenen och plöjde på riktigt bra i tweakandet. Bästa delen var naturligtvis att ha min alfaläsare desigerssytern där att fråga om funderingar i handlingen, ha Anna där att fråga om allt möjligt på språklig nivå och Elin som spelade Du lindar av olvon på gitarren när jag bad henne, medan jag skrev nämnda midsommarscen. Paradis.

Mest inspirerande: Allas förmåga att köra igång mellan måltiderna. Hur svärmor rörde sig mellan keramikverkstaden och brännugnen, hur gitarren ljöd genom luftrummet med underbara ackordföljder, hur klänningar växte fram bit för bit, hur text formades och blöttes mot varandra. 

Sämst med resan: Att en stackare inte var helt kry utan drogs med ont i halsen och skruttighet till och från. Att resan tog slut så fort.

Bästa ögonblicket: Andra kvällen när det äntligen vågades framföras sång och högläsning. Vilka talanger som bjöds på! Vilken musik, vilken poesi, vilken underfundighet i text! Vilken ära att få lyssna och delta i det som ligger närmast hjärtat. Vilken heder att få stor förfrågan under nattens småtimmar.

Sammanfattning: Nästa års resa är redan under planering. Det verkar som att alla deltagare (inklusive värdfamiljen) är överens om att detta inte var en engångsupplevelse. Det är början på en tradition.