Vi stod i köket, designersystern och jag, och vispade i en hallonsås klockan elva på kvällen. Jag tittade på henne och sa att hela den här historien är ju bara för osannolik. Att vi skulle träffa dessa härliga människor, att det första mötet ens ägde rum, och att vi nu är här på riktigt. Surrealism.
Något annat som är surrealistiskt är att se bilder från min Biograf, på Kära systers blogg. Det når på något vis metanivåer. Hon satt där bredvid mig förstår ni, livs levande på en efterlängtad projektorbalkong, efter veckor av prat och dagdrömmar.
Om ni visste hur fint vi har det. Hur mätta vi är. Hur mycket bulgur som skrattats upp i näsan.
Och så var det den där stunden då det hördes gittarrplink från ett hörn, tangentbordssmattrande från två andra och symaskinssurr från det fjärde.
Det var då vi njöt som mest, alla fyra och imorgon blir det mer sånt. Mycket mer.
 |
| Tåget rullar in på station. |
 |
| Ost till fyra personer att förtära över tre dagar. Jodå. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar