onsdag 28 augusti 2013

Ibland blir jag galen på henne

Man kan tycka, efter tolv års skrivande, tusentals sidor text och tjugofem år av dagdrömmar, att jag borde känna trilogins huvudperson utan och innan.

Det gör jag också.

Jag vet bara inte hur hennes röst låter.

Det är alltid, och jag menar alltid, lättare att skriva när någon annan än hon berättar. Det är bara lätt att skriva hennes röst när det är något särskilt som händer. Annars gör orden konsekventa magplask.

Ursäkta? Ska det vara så?

8 kommentarer:

Kära Syster sa...

Fascinerande! Kan det vara så att huvudpersonens "normaltillstånd" fortfarande bra är sju år och att det är därför du inte hittar rösten? Eller är hon helt enkelt för nära dig och att det är anledningen till att hon blir svår att skriva?

Älskar såna här analyser:) Särskilt när de gäller andra...

/A

dorro sa...

Där skulle man kunna säga att ni tappade bort mig. Jag är ingen författare helt enkelt ;)

Vilse sa...

Jag har funderat på detsamma medan jag tagit mig fram genom dagens textmassa (det blev bra till slut. PUH!) och kommit fram till följande:

I originalet, det som jag skrev innan jag kunde skriva, var det mest bara hon som berättade, och det är Den rösten som jag inte tål och ibland blir den väldigt svår att ta bort från henne om hon bara sitter och inte gör något särskilt.

Jag måste anstränga mig och känna efter, gestalta, gestalta, gestalta, börja med någon detalj som symbol för det som hon tänker på, innan jag kan släppa lös hennes röst. Sen brukar det, om jag har tur, flyta på rätt bra.

Bara jag inte tittar för mycket på ursprungstexten.

Vilse sa...

Haha, Dorro, och ändå skriver du så mycket! Bara inte romaner. =)

Kära Syster sa...

Jamen du ser! Såklart det är jobbigt att behöva gå omvägar för att hitta just hennes röst, men underbart att du överlistat henne ändå:)

Det här med att du känner henne så väl OCH att du vet hur du ska gå tillväga för att få fram henne i texten (om än jobbigt) låter som en guldkombination!

/A

Vilse sa...

Anna: Mmm. Det här måste vara det närmaste man kan komma projektorbalkongen virtuellt.

Kära Syster sa...

Å! Idé! Ett chattrum för skrivande som heter "Projektorbalkongen". Hur bra?!

Annars hänger vi förstås lika bra här:)

/A

Vilse sa...

Vi hänger så bra här och inne hos er lite om vartannat, men ett sådant forum, med det namnet... Hur bra!!

Ja, det bär vi med oss, kan vi väl säga, till när vi, ehem, startar egen verksamhet? =)