Läste en artikel Guillou skrivit om Jonas Gardells uppmärksammade trilogi Torka aldrig tårar utan handskar. Guillou säger att det är ett mästerverk och en massa andra fina saker.
Det här är vad jag fastnade för, emellertid:
Jag har ingenting emot politiska käpphästar i romaner, bara man inte rastar dem för ofta och bara det inte blir för genomskinligt. Jag förlåter dig, Jonas. Jag förlåter till och med det prettolitterära språktrixandet och enordiga meningar staplade på varandra och ett och annat häpnadsväckande grammatiskt fel.
Vi lever trots allt ånyo i en tid av förhärskande litterär kanon där "Rapport från en skurhink" inte längre skulle räknas som litteratur och där debutanterna ånyo hyllas när de i "flöde" skriver absolut obegripligt svammel om absolut ingenting.
Absolut obegripligt svammel om absolut ingenting? Prettolitterärt språktrixande?
Nu. Förstår. Jag. Inte. Vad. Du. Menar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar