Lyckorus!
Vissa är ju bortskämda med en hel drös systrar och ikväll bar det av till min lillasyster. Glad var jag när jag kom. Hög var jag när jag gick.
Med månen och ljuvligaste musiken som sällskap i bilen hem, bestämde jag ett och annat. Det är ta mig sjutton bara en vecka kvar till 2/9. En ynka vecka. Så okej att jag kanske hade hunnit bli nästan färdig med relationsromanen om jag satt mig den på det under den veckan, men nu bestämmer jag att jag utan vidare byter manus. Bara för en vecka.
Trilogin är mitt lyckopiller och jag törstar, trängtar, trånar efter mitt lyckopiller! Jag ska redigera klart de där kapitlen i trean som egentligen skulle gjorts klart kring midsommar (när jag skrev en novell istället) och sen efter den 2/9 får man se.
Är jag en blöt fläck finns nämligen också en plan. Då ska jag begrava mig i något helt annat, nämligen en fantastisk bok som jag längtar efter att sluka. När jag vandrat igenom denna nya, påhittade, sagolika värld hoppas jag vara mig själv och då kunna gå tillbaka till relationsromanen som en duktig flicka.
Jag förstår att ingen, precis ingen, av er bryr sig, men JAG är HÖÖG som ett HUUS.
Under en vecka ska jag förhoppningsvis! få flödesskriva allt det där nya, fina, underhållande, roande, planterande, smaskiga.
Bra beslut. Känner det i lilltån.
5 kommentarer:
Fast du menar nog 2/9...?
Det spelar ingen roll att man inte är insatt i de olika bokmanusen eller detaljerna. Det där ruset smittar av sig bara av energin du får ner i inlägget! Jag blir så glad!
/A
Helt riktigt, tack! Åtgärdat. Tyckte det var något som inte stämde.
Hurra! Då skriver vi som blå den här veckan då. Jag var igång redan halv åtta imorse. =)
Jo, och den där boken som jag tänker att jag ska läsa nästa vecka när allt gått åt skogen, du tror inte att jag skulle kunna få eh, låna den av dig? Kram!
Ehh... WHAT?! Menar du... *flämt* MIN bok?!
Tillåt mig vansinnesskratta en stund bara.
Eller vad har jag missat?
/A
Hahaha, du fattar kvickt!
Visst kan jag få den nästa vecka. Visst kan du, som medmänniska, räcka ut den likt en livboj till räddning åt mig som kommer att ligga på havets botten? Elin tyckte ju den var läsredo redan i Skåne. *ler vackert*
Får du för mycket panik kan du ju alltid hoppas på att jag inte ska ligga på havets botten och därmed inte behöva räddas, men annars har du ju något som motiverar till flit den här veckan. *ler ännu vackrare*
Japp, nog fick jag motivation allt!
Och nu när hjärtklappningen lagt sig, antar jag utmaningen. På söndag kommer ett mail lastat med hundratusen ord!
/A
Skicka en kommentar