Återvänder till vackra, ljusa salar

De är mitt andra hem. 

Där finns kristallkronor och höga fönster, arvegods och dukade kuvert. 

Om jag inte känt mig så hemma, hade jag aldrig vågat sätta mig vid långbordet rädd för att spilla på den vita duken.

Men det tjusiga är bara en yta. Där finns så mycket mer.

Där finns skämt, pikar och skratt.

Där finns stolthet över de sina.

Där finns förväntan inför kvällen.

Men också det är bara yta. Under glättiga samtal finns en riktig historia.

Där finns en växande schism mellan honom som biter ihop under vissa kommentarer och den som ser det som sin plikt att fälla dessa.

Där finns en bror som inte talar sanning.

Där finns en kvinna som är lättad och en som känner press.

Där finns en make som står ensam på en terrass för första gången, hustrulös.

Där finns en mor som undrar om gamla misstag aldrig ska få vila i graven ifred.

Om det är någon som undrar var jag är, så sitter jag vid bordet och lyssnar på samtal och underliggande tankar.

Här ska gestaltas.