Allt som hände var att jag skulle kolla upp en sak i första boken. Hur var det, tog jag bort att mamman fick den där boken i present när jag gjorde senaste omskrivningen, eller står det kvar? Jag behövde veta, eftersom mamman plockar fram boken nu plötsligt i tvåan och om hon inte fått boken, kan hon inte plocka fram just den boken och då måste jag ta bort det.
Alltså öppnade jag dokumentet för första boken, den som ligger hos förlag. Jag använde sökfunktionen och hittade rätt stycke med en gång.
Jag läste.
Jag förfasades.
Vad är det här för crappig text?? Det kan inte vara 3.0-versionen, det bara kan inte det!
Men det var det.
Men det var det.
Sa jag att det här är texten som ligger hos förlag? Nu? En text som de läser och bedömer?
*andas in och ut, på tok för snabbt, på tok för djupt*
Men mina systrar, min närmsta vän och min korrläsare har sagt att manuset är bra. Det har de.
4 kommentarer:
Någon gång måste man bara ge sig och skicka in, så är det ju. Annars får man nog aldrig iväg manuset (har jag nyss insett...). Jag tror att du kan hitta ett antal stycken i den första boken som väger upp det crappiga om du fortsätter att läsa. Ibland är man bra, ibland dålig och förhoppningsvis hittar du världens bästa redaktör som kan lyfta dalarna till toppen!
Kram!
/A
Jag har för bra minne, det är mitt problem. Jag hamnade i en mening som står kvar från originalversionen och jag hörde det direkt. Inser att mitt i omskrivningen av andra boken har jag blivit än mer allergisk mot sådana meningar.
Tydligen hade jag gjort avvägningen att just den här meningen fortfarande fungerar, men när man bara dyker ner vips i en mening, utan att ha sammanhanget fräscht i ryggen, blev det fel. Det skorrade och min kropp reagerade på samma sätt som när någon sjunger falskt.
Jag hoppas vid allt som är gott att den som just nu sitter med luntan text kan se hur fantastisk berättelsen är. Originalorden som står kvar är få. Mycket få. Det mesta är jag stolt över.
losryckta meningar ar ju inte det som raknas - de kan ju andras, av forlaggaren i ett senare skede. Det viktiga ar historien, personerna... Och de kan man inte lara kanna fran en losryckt mening! :) Var inte orolig. Den ar jattebra.
Forresten, maste papeka igen, att aven om alla 6 forlag sager nej, sa ar denna bok, och de efterkommande VARDA att publiceras! De maste helt enkelt. Da ar det dags for plan B helt enkelt, sjalv-publicering. Och sen kommer det att komma igang. Massor med bocker har blivit storsaljare pa det viset.
Tack snälla, snälla Theresa!! Det går rakt in i hjärtat, slår rot och kommer ut genom fingrarna. Ser SÅ fram emot att få ge nya JF till dig. Det blir mer värt att göra den så här bra när jag vet att du kommer njuta av det. *kram*
Skicka en kommentar