Lång dag. Lång helg. Man i Örebro.
Lång repning till julpjäsen. Trött i huvudet.
Tre barn att få i säng. Själv.
Sen. Något hägrar. Långt, långt borta.
En vind är det. En vind och en flicka och hennes tvivel på sig själv.
Jo. Jag hör den.
På avstånd.
Viftar musan med sitt trollspö
(och det brukar musor göra bara de matas med musik)
så blir det du och jag sen, kapitel fem.
Du och jag.
Om orken finns kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar