tisdag 20 november 2012

Ett lerkrig

Det var en gång en scen i en bok. Scenen hette Lerkriget. 

Scenen var stämningsfull och somrig och omtyckt av sin författare för att den andades hennes egen ljusa barndom. Scenen var placerad i första bokens första kapitel och låg där för att presentera huvudpersonen och den värld som hon höll på att lämna. 

Sen skulle författaren skriva om boken och Lerkriget mötte all världens kritik.

Du får inte vara kvar för du gör första kapitlet segt. Du drar ut på en inledning som redan är tillräcklig. Du borde inte finnas med.

Men Lerkriget överlevde både första och andra redigeringen på grund av ett mycket enkelt faktum: Huvudpersonen tänker tillbaka på denna händelse flera gånger under seriens gång, framför allt i kapitel 4 i andra boken. Slutsatsen var glasklar: Lerkriget måste vara kvar, annars skulle hela serien rämna.

Sen kom den tredje redigeringen av första boken. Lerkriget överlevde även den. Skrevs om, men överlevde. Men så plötsligt, under den sista genomläsningen innan skick till korrläsare, togs Lerkriget abrupt bort. Om korrläsaren tycker att tidshoppet verkar konstigt lägger vi tillbaks Lerkriget, tänkte författaren.

Korrläsaren tyckte inte tidshoppet var konstigt och Lerkriget var borta.

När författaren två månader senare sitter och skriver om kapitel 4 i andra boken händer något märkligt. Hon raderar hela den scenen där huvudpersonen refererar till Lerkriget, rycker bort tre-fyra sidor, för hon vill hellre ha med en annan scen i det kapitlet. En mycket roligare scen.

Poff. Inte en eftertanke, ingen ångest, ingenting. Bara självklart.

Tänk om hon förstått det från början.

Slutsats: Behåll aldrig något som känns fel bara för att det eventuellt dyker upp igen senare i en serie. 

Det kanske det nämligen inte gör.

5 kommentarer:

Kära Syster sa...

Namnet då! Får ju genast hur många associationer som helst på tema "lerkrig". Det är ett underbart ord, det är en bra rubrik till en dikt eller en låt om det inte lägre är ett kapitel i en bok...:)

/A

Villeosagamamman sa...

Fantastiskt. Fantastiskt! Jag säger absolut inte vad var det jag sa, bara fantastiskt. Utan ironi!

Vilse sa...

Anna, du är ju livsfarlig. Nu börjar jag undra varför i all världen jag tog bort det. ;)

Katrin, ja. Men precis. Jag ville ju ta bort det hela tiden, men på något sätt kunde jag inte se hur böckerna skulle klara sig utan referensen.

Men det gör de. =) Finns såå mkt nytt att ersätta med.

Kära Syster sa...

Vilse: Du tog bort det för att det inte har sin plats i boken. Det har sin plats i något annat. Exempelvis en dikt...:)

Det verkar flyta på för dig och det är härligt! Och apropå dagens inlägg, med ditt kloka "skriv om skriv nytt" (om jag får tillåtelse att tolka citatet) är det ju exakt vad jag behöver göra. Och det börjar klia förväntansfullt i fingertopparna...

/A

Vilse sa...

Ååh, underbara fingertoppsklåda! Surfa på vågen. Det här kommer att bli bra.