Jag gjorde just en tidsresa.
Jag skulle bara slå upp ett namn i min Jimmybok (den som undrar vad en Jimmybok är kan läsa det här), den fysiska varianten som står bredvid datorn, men började istället läsa den från början. Läsa mina tankar när jag skrev min första bok för elva år sedan.
Jag var så stolt! Undrande, men stolt. Beslutsam. "Låt Herr Carpenter ljuda i öronen!" skrev jag när jag påbörjade min första roman för vuxna efter det att ettan och tvåan i trilogin var skrivna. Herr Carpenter... det är Emilys lärare i LM Montgommerys serie. Han tycker att hon använder för många adjektiv. Tillåt mig: hahaha.
Så längesen det var. Nu river jag upp och skriver om alltihop utan att blinka.
Vilken resa ändå. Här står jag idag med ett decennium av romanskrivande i ryggen. Det är faktiskt värt något, oavsett hur den här väntan kommer att sluta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar