Quiche i ugnen och ögon på klockan. Ikväll ska jag iväg och greja scen till julpjäsen och imorgon blir det genrep. På lördag kör vi, inför publik och allt!
Det är där min dag är, men inte jag. Jag är lättad över att mina monsterkapitel (de där två som bara inte ville låta sig skrivas) är färdiga! Det betyder att jag har nytt att sätta tänderna i och detta nya spinner i bakgrunden.
Det vankas nya avsnitt bland det gamla. Åh, vad vi älskar nya avsnitt.
Så plötsligt när jag rör mig mellan köket och pianot så som man gör när man lagar mat (det vet väl alla? man har så bra utsikt över spisen/ugnen från pianot) kommer helt andra ord.
Ord som hör hemma nära slutet på den här boken, i ett helt nytt avsnitt som jag funderar på att sätta på en piedestal och putsa med blankmedel.
De där orden grep tag i mig, trots att jag klockade mat och planerade pjäs, och det så till den grad att jag inte kunde annat än att börja lipa.
Sån är jag. Låt mig hälsa, vi har kanske inte setts förut.
Det är jag som fantiserat mig Vilse.
2 kommentarer:
Du får MIG känslosam! Underbart att hitta de där orden som liksom DEFINIERAR. Hoppas också göra det. Snart.
/A
Lurar på ett längre inlägg om detta, men ibland räcker inte känslorna för modet saknas att skriva.
Idag har jag en sån där dag när jag bara vill att förlaget ska ringa och sen var det klart. Klart. Ingen mer undran.
Ska vara duktig och återgå till dokumenten nu ändå. =)
Skicka en kommentar