En fundering.
Indie-film och indie-pop ses som en positiv stämpel (eller hur Elin?). Ingrid Michaelson som jag lyssnat på idag är en sån som inte vill sitta på någon stor label och skriva musik, utan hon vill vara indie-pop-tjej även efter det att hon får utmärkelser och grejer, om jag förstått hennes biografi rätt.
Så är det inte i förlagsvärlden.
"Hej, jag har skrivit en bok som ges ut på ett yttepytteförlag som aldrig når någon och det är asgrymt." Öh, nej. Så är det inte. Man vill sitta på en stora scenen på bokmässan och den är det Piratförlaget som har. Eller? "Nordstedts ska det vara, annars lägger jag ner."
Hur ser folk på det där egentligen? Hur rangordnas förlag (och varför skiljer det sig från musikvärlden, eller gör det inte det)?
2 kommentarer:
Jag tycker att det verkar som om många små uppstickarförlag som vågar ge ut annorlunda litteratur har ploppat upp. Det är ju ändå lite indie över det?
Fördelen med ett mindre förlag kan t ex vara att man får mer utrymme att engagera sig i hur den marknadsförs. I ett stort förlag kan man som debutant försvinna i mängden, man slussas in i förlagets standardmarkadsföringsformat. I ett mindre förlag finns det större press på att alla böcker fungerar ekonomiskt och då efterfrågas författarens delaktighet.
Det här är förstås mina personliga slutsatser ihop med sånt jag hört folk (i branschen) säga. Men jag tror faktiskt att det till stor del stämmer.
Själv vill jag inte ge ut en renodlad "indie-bok", man vill ju gärna att förlaget ska ha vissa resurser, men att man själv ändå blir så involverad i utgivningen som det går.
/A
Precis, det är drömmen om det perfekta mellanstora förlaget som är väletablerat och aktat, men tillräckligt litet för att mina åsikter ska betyda något. =)
Skicka en kommentar