sitter jag nu här och slappnar av allt vad jag orkar. Åh, vad jag slappnar av. Redig som man är bygger jag ut det där stycket som han tyckte kunde få två-tre meningar till och råkade dessutom få med en åsikt av bara farten, något han också efterlyste.
Jodå. Slappnar av och mjukar upp språket, det är vad jag gör. Blir görbra faktiskt. Lite likt nya, älskade berättarrösten i trilogin stundvis, men jaja, det är väl så jag låter dådå.
Men när jag inte sitter med dokumentet slappnar jag inte av. Då skickar jag ansökan till rektorn och skickar det där mejlet till den där mejladressen som jag fick på bokmässan till den där personen som jag tror kommer gilla mig. Ni förstår att av alla fynd jag gjorde under helgen, är min käraste ägodel just det där bokmärket/visitkortet som jag suktat efter.
Mm.
Men nu kommer Busan, tre och ett halvt år gammal, tittar på mig och säger:
"Mamma, nu färdig borstat håret. Nu spänne. ALLVARLIGT?!"
Får väl sätta i hårspänne dådå. Men mitt manus...
5 kommentarer:
Å, ska också hitta min författarröst, vilken dag som helst. Slappna av och bara skriva. Ändra stycken, stryka metaforer och bygga ut fyra rader till en sida. Exakt som lektören sa. Man är väl lydig. Hehe.
Puss!
/A
Men visst? Fast det känns som att jag inte hann prata/tänka klart om allt han sa till dig. Det var en grej som han sa du skulle ta bort och som du sa att du kunde ta senare som en tillbakablick eller vad som helst, som jag bara, för tydlighetens skull, vill nämna var bland det bästa i avsnittet, tyckte jag. Ödesdigert och förklarade mycket som jag undrat över angående de fysiska lagarna... Just saying. Kan ju bli bra eller tom bättre som tillbakablick, men det var mkt mkt bra som det var. En favorit.
Tack! Jo, stycket ska förstås vara kvar. Men jag fattar ju att det är en poäng att inte ha för mycket info i början, utan sätta igång storyn. Det kan ju vara fint att ha den där tillbakablicken senare, när berättelsen behöver ett extra djup. Kan ju bli lika bra det, tänker jag. Ska prova som sagt:)
/A
Men absolut! Bara sååå intressant att rådet jag fick var: säg allt med en gång, när jag VILL presentera i lager, och rådet du fick var tvärtom... Hm, hm, hmm, igen.
Haha, just det. Lite knasigt. Men det kanske bara styrker tesen att det inte finns några regler. Bara olika sätt att berätta olika historier på. Det enda funkar i vissa fall. Det andra i andra.
/A
Skicka en kommentar