lördag 21 september 2013

Ursäkta, jag hör inte vad ni säger för Musorna sjunger så HÖGT

*damp*

Vad var det som lät? - Åh, det var något som landade. 
Vad var det som landade? - Årets bästa idé.
Var kom den ifrån? - Alla de där dagdrömmarna som bara var för mitt eget höga nöjes skull.

Ser ni hur det glittrar och sprakar när jag rör mig? Ser ni hur det faller gyllene smulor till marken där jag går? Det är Musorna som vidrört mina tankar. 

En ny bok. En bok som varit en tanke i två år har fått en ännu häftigare plot än den redan hade. *hoppar och studsar och längtar till tomma dokument att fylla och trakassera betaläsare med*

Det är inte Boken som ligger på Lut. Det är en annan. Den Onämnbara. Den som knappt får skrivas. 

Åh, Vilse, vad gör vi nu? Ska du strunta i alla dumma förlag och alla färdiga manus och sätta dig och skriva en ny bok, igen? Utan att någon vill ge ut den heller?

Var det någon som sa något? Som invände? Ledsen, jag kan inte höra vad ni säger, för jag har Musor som sjunger i mina öron.

3 kommentarer:

Lugn. Det ordnar sig. sa...

Ja!!! Klart du ska göra det. Skriva boken som inte går att nämna, och skita i alla förlag. (Fast jag tror visst att de kommer vilja ge ut den. Men det behöver du ju inte tänka på nu.)

Heja heja! Hoppas musorna fortsätter att sjunga för dig!

Kära Syster sa...

Vilket lyckorus! Jag blir alldeles spillrig av det här! Jamen skriv skriv skriv!

/A

Vilse sa...

Jaaa! Ni har så rätt och ÄNDÅ kommer livet emellan.

Men jag har skapat en ny mapp.
Har också ett dokument med namn och relationer.
Och det där livet som kliver fram och tar över, ackompanjeras ständigt av ett dovt surrande.
De sjunger än.
Och jag ruvar.