"Lägg ner boken!" skrek jag, vis av lördagens erfarenhet då Busan drog ut bokmärket ur den niohundra sidor långa Anna Karenina som jag läser igen och som därför pryder vårt soffbord så där som andra människor brukar ha kokböcker och inredningstidningar.
Men sjuåriga sonen lydde inte. Han slog sig ner trots mitt ylande, la fötterna på bordet, slog upp boken och sa med världens lugnaste röst, den som han ärvt av sin pappa:
"Jag ska bara läsa lite."
Varpå jag naturligtvis gjorde det enda rätta. Drog upp telefonen med en revolvermans hastighet.
Och ungen läste.
Sen vet jag att det är storasystern i den här familjen som är lagd åt det humaniora hållet medan brorsan är naturvetare ut i fingerspetsarna. Jag vet också att han just dragit hem sitt livs första läsläxa, en häftad bok på sjutton sidor vid namn Chokladkakan.
Men alltså det där fotot. Det kan ju göra vilken svensklärare/författare/mamma som helst lycklig.
Hoppas ni alla lade märke till Karl Bertil Jonsson-allusionen i rubriken. God jul! Här åt vi kalkonmiddag idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar