Idag sticker jag ut hakan i snålblåsten. Ger mig ut på hal is. Provocerar massorna.
Idag hävdar jag att uttrycket Kill your darlings är struntprat. Rubbish, rent ut sagt.
Innan alla beställer tågbiljetter till Göteborg för att med högafflar och facklor fånga mig, binda mig, och bränna mig på bål, kan ni väl stanna kvar en liten stund och låta mig motivera min åsikt.
Jag har ingenting emot att stryka avsnitt. En gång i tiden hade jag nog det, men det var innan jag kunde skriva. Numera stryker jag saker, men det är sällan det känns i hjärtat när jag tar bort något eftersom det ofta ersätts av något jag är betydligt mer nöjd med.
Ni förstår att jag tar bara bort sådant som inte når hela vägen fram. Som inte gör historien rättvisa. Som kan berättas bättre på annat sätt.
Men alltså dessa tre som-satser (varav två fick stå som egen mening, fy skäms på mig) är ju inte på något sätt en Älskling, om vi ska översätta begreppet darling till modersmålet. De är snarare en käpp i hjulet. En bugg i koden, en brist på olja i maskineriet.
Låt mig definiera vad som är Älsklingar för mig.
En Älskling är ofta ett avsnitt som skrivits från början till slut utan vare sig formuleringsproblem eller skrivkramp.
En Älskling är ofta en scen vars språkdräkt och metaforer har felfri passform.
En Älskling är ofta en känslostark scen som manar till läsartårar eller läsarskratt.
En Älskling är ofta en vändpunkt, ett kritiskt tillstånd, en plats där det haglar pusselbitar som drabbar läsaren av aha-upplevelser.
En Älskling kan också vara en glimt av en personlighet som jag är svag för, en karaktär som roar mig, och som vips får större djup.
En Älskling är ett av säg tio-femton favoritavsnitt som jag har i just den boken och i min erfarenhet är det just dessa avsnitt som är testläsarnas favoriter också.
Varför, menar någon, skulle min bok bli bättre utan någon av dessa?
Nej. Jag har aldrig fattat uttrycket.
Så nästa gång du överväger att stryka något ur manus, fråga dig själv: är det verkligen en Älskling? För jag slår vad om att svaret är nej och i sådana fall kanske du kan förvandla det haltande avsnittet till en ny Älskling genom att reformera, riva upp och byta ut.
Få saker gör mig så lycklig som när en grådassig transportsträcka, genom tankemöda och arbete, kommer ur sin puppa, färgrik och vacker.
En ny Älskling har fötts.
Men alltså dessa tre som-satser (varav två fick stå som egen mening, fy skäms på mig) är ju inte på något sätt en Älskling, om vi ska översätta begreppet darling till modersmålet. De är snarare en käpp i hjulet. En bugg i koden, en brist på olja i maskineriet.
Låt mig definiera vad som är Älsklingar för mig.
En Älskling är ofta ett avsnitt som skrivits från början till slut utan vare sig formuleringsproblem eller skrivkramp.
En Älskling är ofta en scen vars språkdräkt och metaforer har felfri passform.
En Älskling är ofta en känslostark scen som manar till läsartårar eller läsarskratt.
En Älskling är ofta en vändpunkt, ett kritiskt tillstånd, en plats där det haglar pusselbitar som drabbar läsaren av aha-upplevelser.
En Älskling kan också vara en glimt av en personlighet som jag är svag för, en karaktär som roar mig, och som vips får större djup.
En Älskling är ett av säg tio-femton favoritavsnitt som jag har i just den boken och i min erfarenhet är det just dessa avsnitt som är testläsarnas favoriter också.
Varför, menar någon, skulle min bok bli bättre utan någon av dessa?
Nej. Jag har aldrig fattat uttrycket.
Så nästa gång du överväger att stryka något ur manus, fråga dig själv: är det verkligen en Älskling? För jag slår vad om att svaret är nej och i sådana fall kanske du kan förvandla det haltande avsnittet till en ny Älskling genom att reformera, riva upp och byta ut.
Få saker gör mig så lycklig som när en grådassig transportsträcka, genom tankemöda och arbete, kommer ur sin puppa, färgrik och vacker.
En ny Älskling har fötts.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar