Hade en lång lista på folk att träffa, montrar att inspektera och böcker att klappa på.
Har betat av rätt bra.
Vissa hopp har falnat, men än inte dött
Vissa hopp har tänts.
Några kontakter har knutits, men kanske inte så många som andra lyckades med.
Är inte så bra på mingel. Än.
Övade i alla fall.
Var med på en pitch och en lektörsläsning
den ena mycket skum
den andra givande.
Ruvar på tankar
Väger åsikter på guldvåg
Framför mig ligger en spännande deadline.
Innerligt tacksam för goda vänner.
Och där kröp stora dottern ner i sängen och kräver att få höra ett avsnitt ur boken vi läser. Bara ett. Ur min bok. Vi är i slutet och den oväntade upplösningen väntar.
Okejdå. Bara ett. Det är nog vad jag och min begynnande förkylning behöver.
Efter det väntar sömn följt av hårt, flitigt arbete. Bokmässan har stängt, men är alls inte över. Jag kan fortfarande blunda och uppleva lysrören, muntorrheten, surret, böckerna och folket.
Jag vinkar ditåt och säger som Roy:
Hejdå mässan. Vi ses imorn. Eller nästa år.
2 kommentarer:
Jag vill också krypa ner i sängen och läsa ett avsnitt ur din bok! Nu får de ta och ge ut den faktiskt. Kram!
/E
Som det ser ut just nu... det kan dröja. Men KRAM!
Skicka en kommentar